Synapsvesikel

Kurs: Basvetenskap 4

Vad är det?

Det finns två olika typer av vesiklar som lagrar neurotransmittorer i nervterminalen: synapsvesiklar (SV) och large dense-cored vesicles (LDV).

Detaljer

• Synapsvesiklar (SV):
  • Storlek: små (ca 40 nm).
  • Innehåll: små neurotransmittorer (small-molecule transmitters), t.ex. Glutamat, GABA, Acetylkolin.
  • Lokalisation: vid den aktiva zonen.
  • Frisätts vid både låga och höga aktionspotential-frekvenser (hela tiden).
• Large Dense-cored Vesicles (LDV):
  • Storlek: stora (100-150 nm).
  • Innehåll: neuropeptider (large molecules) - vissa små transmittorer kan också lagras i dessa.
  • Lokalisation: utanför den aktiva zonen.
  • Frisätts enbart vid höga aktionspotential-frekvenser.
• Ca²⁺-kanalernas lokalisation (mitt i aktiva zonen) avgör vilka vesiklar som är mottagliga för en given aktionspotential:
  • Vid låg frekvens-stimulering fås en lokal höjning av Ca²⁺-koncentrationen nära aktiva zonen (buffertsystem binder upp resten) → endast SV nära aktiva zonen frisätts.
  • Vid hög frekvens-stimulering fylls buffertsystemet upp → Ca²⁺ strömmar ut till hela nervterminalen → även LDV utanför aktiva zonen berörs och frisätts.
• Vesiklarna innehåller membranprotein, t.ex. synaptobrevin, som sitter i fosfolipidmembranet.

Tenta-fokus

Att LDV (neuropeptider) endast frisätts vid hög frekvensstimulering, medan SV (small-molecule transmitters) frisätts kontinuerligt, är en viktig distinktion.

Kopplingar

Relaterat: Kemisk synaps, SNARE-komplexet och vesikelfusion, Kalciumkanal