CuraKI

OCT

OCT

Kurs: Basvetenskap 5

TypOptisk koherenstomografi — icke-invasiv tvärsnittsavbildning
PrincipLågkoherent interferometri med nära-infrarött ljus (ca 840–1050 nm)
UpplösningAxiellt 3–7 µm (ca 10× bättre än ultraljud)
HuvudanvändningRetinadiagnostik; även intravaskulär OCT i koronarkärl
NyckelmåttCentral retinal tjocklek (normalt ca 250–300 µm), RNFL-tjocklek

Vad är det?

  • OCT är en optisk motsvarighet till ultraljud: i stället för ljudekon mäts hur ljus reflekteras från olika vävnadsdjup.
  • Ger tvärsnittsbilder (“optisk biopsi”) av Retina med mikrometerupplösning, helt utan kontrast eller strålning.
  • Har revolutionerat oftalmologin och är i dag den mest utförda avbildningsundersökningen inom ögonsjukvård.

Princip

  • Ljus från en lågkoherent källa delas i en referensarm och en provarm.
  • Reflekterat ljus från vävnaden interfererar med referensstrålen; interferens uppstår bara när optiska väglängder matchar — det ger djupupplösning.
  • Time-domain OCT flyttade referensspegeln mekaniskt (långsamt). Spectral-domain (SD-OCT) och swept-source OCT analyserar spektrumet med Fouriertransform och är hundratals gånger snabbare.
  • Axiell upplösning bestäms av ljuskällans bandbredd, inte av fokus — därför kan man ha både bra upplösning och stort arbetsavstånd.
  • OCT-angiografi (OCTA) upptäcker rörelse hos erytrocyter mellan upprepade skanningar och visar kärlnätet utan Fluoresceinangiografi.

Utförande

  • Patienten fixerar en punkt; skanningen tar sekunder och kräver oftast ingen pupillvidgning.
  • Standardprotokoll: makulakub (t.ex. 512×128 A-skanningar) och peripapillär cirkelskanning för RNFL.
  • Automatisk segmentering av näthinnans lager med jämförelse mot normativ databas (färgkodning grönt/gult/rött).
  • Begränsas av grumlingar i mediet (Katarakt, glaskroppsblödning), dålig fixation och små pupiller.

Tolkning — normala retinala lager

  • Uppifrån och ned: RNFL, gangliecellslager, inre plexiforma, inre kärnlager, yttre plexiforma, yttre kärnlager, ellipsoidzonen (fotoreceptorernas inre segment), RPE och Koroidea.
  • Foveal fördjupning ska vara bevarad; central subfältstjocklek mäts automatiskt.

Kliniska fynd

Fynd på OCTTillstånd
Intraretinala cystor + förtjockningDiabetesmakulaödem, Retinal venocklusion
Subretinal vätska + pigmentepitelavlossningVåt Åldersrelaterad makuladegeneration
Drusen under RPETorr AMD
Förtunnat RNFL/gangliecellslagerGlaukom — ofta före synfältsbortfall
Epiretinalt membran, makulahålVitreoretinalt gränssnittssjukdom
Papillödem med förhöjd RNFLIntrakraniell tryckstegring

Andra användningsområden

  • Intravaskulär OCT vid PCI: bedömer plackmorfologi, stentapposition och dissektioner med bättre upplösning än IVUS men kräver blodfri lumen (kontrastspolning).
  • Dermatologi, gastroenterologi och neurologi (RNFL-förtunning som markör vid Multipel skleros).

Fallgropar

  • Segmenteringsfel vid kraftig patologi — granska alltid råbilden, inte bara tjockleksmap.
  • Artefakter: rörelseartefakter, spegelvända bilder, signalbortfall vid torr kornea.
  • Normativa databaser saknar ofta data för hög Myopi och för vissa etniciteter → falskt röda värden.
  • OCTA visar inte läckage — Fluoresceinangiografi behövs fortfarande vid misstänkt vaskulit eller inflammation.

Klinisk pärla

Vid Glaukom kan OCT påvisa förlust av retinala nervfibrer flera år innan bortfall syns i Synfältsundersökning — men vid mycket avancerad sjukdom når man ett “floor effect” där RNFL inte kan tunnas ut ytterligare, och då är perimetri överlägset för uppföljning.

Tenta-fokus

Förstå varför OCT har mycket bättre upplösning än Ultraljud: ljusets våglängd (~1 µm) är tusenfalt kortare än ultraljudets, vilket ger mikrometerupplösning — priset är begränsat penetrationsdjup (1–2 mm i vävnad).

Kopplingar

Graph View

Backlinks