Huvuddiagnos

Kurs: MDBI

Typ	Klassifikationsbegrepp (diagnosregistrering)
Nyckelfynd	Det tillstånd som är huvudanledningen till en vårdkontakt
Kodas med	ICD-10-SE
Motsats	Bidiagnos (bidragande/samtidiga tillstånd)

Vad är det?

• Huvuddiagnos är det tillstånd som är den huvudsakliga anledningen till en vårdkontakt, enligt Socialstyrelsens klassificeringsregler.
• Övriga samtidiga tillstånd som handläggs eller påverkar vården registreras som bidiagnoser.
• Diagnoserna kodas i ICD-10-SE och ligger till grund för epikris, statistik och ersättning.

Val av huvuddiagnos

• Väljs retrospektivt efter vårdtillfället – det tillstånd som krävde mest resurser eller var huvudskälet till kontakten.
• Skiljs från inskrivningsdiagnos (vid ankomst) och utskrivningsdiagnos.
• Vid symtom utan fastställd orsak kan symtomet bli huvuddiagnos (t.ex. buksmärta utan påvisad genes).

Koppling till dödsfall och obduktion

• På dödsorsaksintyget motsvaras tankesättet av underliggande dödsorsak (grundsjukdomen som startade händelsekedjan), medan direkt dödsorsak och bidragande tillstånd anges separat.
• Vid klinisk obduktion jämförs den kliniska huvuddiagnosen med obduktionsdiagnosen; en diskrepans (obduktionen visar annat) är en viktig kvalitetsindikator.

Tenta-fokus

Huvuddiagnos = det tillstånd som är huvudanledningen till vårdkontakten, och väljs i efterhand. Skilj den från bidiagnoser och från dödsorsaksintygets underliggande dödsorsak.

Klinisk pärla

Klinisk huvuddiagnos ≠ obduktionsdiagnos i en betydande andel fall. Diskrepansen är ett klassiskt argument för klinisk obduktion som kvalitetskontroll av diagnostiken.

Kopplingar

• Bidiagnos — de underordnade diagnoserna vid samma vårdkontakt
• Dödsorsaksintyg — där underliggande dödsorsak fyller en liknande roll
• Klinisk obduktion — jämför klinisk huvuddiagnos med obduktionsfynd
• ICD-10-SE — klassifikationssystemet diagnosen kodas i
• Underliggande dödsorsak — dödsorsaksintygets motsvarighet till huvuddiagnos