ADH/Vasopressin

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1, Basvetenskap 4

Vad är det?

ADH (vasopressin) är hormonet som styr njurens vattenreabsorption, och därmed hur koncentrerad eller utspädd urinen blir. Det är en liten peptid på 9 aminosyror som bildas i Hypothalamus (i nucleus supraopticus och nucleus paraventricularis — samma kärnor som producerar Oxytocin, men aldrig i samma neuron) och lagras i neurohypofysen i s.k. herringkroppar (omgivna av modifierade gliaceller, pituicyter) tills de frisätts till blodbanan (neurokrin sekretion).

Mekanism

Frisätts primärt av ökad plasmaosmolalitet (mest känsliga stimulus, redan 1–2% ökning ger kraftig frisättning, detekteras av osmoreceptorer) eller sekundärt av kraftigt minskad blodvolym (15–20%, detekteras av baroreceptorer, ett nödsignal-läge, ett sympatikuspåslag kan ge ökad ADH-frisättning). Binder V2-receptorer på principalceller → cAMP → PKA → infogning av Aquaporin 2 i apikala membranet → ökad vattenreabsorption.

Vid stor blödning eller kraftig dehydrering och påslag av sympatikus kan ADH även orsaka vasokonstriktion, ökad ACTH-frisättning och ökad trombocytaggregation för att kroppen ska kunna anpassa sig till stor blödning.

Klinisk relevans & Diagnostik

SIADH: för mycket ADH → overhydrering, hyponatremi, koncentrerad urin. Diabetes insipidus: för lite ADH-effekt (central: bristande produktion; nefrogen: receptor-/AQP2-resistens) → massiv polyuri, utspädd urin.

Vid brist på ADH (t.ex. vid hypofyssvikt) ges substitutionsbehandling i form av desmopressin, som endast har effekt på V2-receptorn i njuren (tabletter som läggs under tungan).

Kopplingar

Relaterat: SIADH, Diabetes insipidus, Uppsamlingsrör, Oxytocin, Hypothalamus