IHC

IHC (Immunhistokemi)

Vad är det?

IHC är en diagnostisk metod som använder antikroppar för att visualisera specifika proteiner (antigen) i vävnadssnitt, central för både lymfomklassificering och tumördiagnostik i stort.

Mekanism

En primär antikropp binder specifikt till målproteinet i vävnaden. En sekundär antikropp, riktad mot den primära antikroppen och kopplad till ett färgämne (ofta via biotin), binds därefter till den primära antikroppen. Ett färgsubstrat tillsätts som ger en synlig (ofta brun) färgreaktion där målproteinet finns. Metoden ger information både om proteinet finns (positiv/negativ) och var i cellen det sitter (kärna, membran, cytoplasma).

Klinisk relevans & Diagnostik

Central för att fastställa tumörers fenotyp (t.ex. CD-markörer vid lymfom), bevisa klonalitet (kappa/lambda-lätta kedjor hos B-cellslymfom), identifiera ursprungsvävnad vid anaplastiska tumörer (cytokeratin, CD45, S100, desmin, GFAP), samt prognostiska/prediktiva markörer (ER/PR/HER2 vid bröstcancer, Ki-67).

Klinisk pärla

IHC:s dubbla information (närvaro + lokalisation) gör den mångsidig – ett membranbundet uttryck kan betyda något helt annat kliniskt än ett kärnbundet uttryck av samma protein.

Kopplingar

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1

Relaterat: PCR, FISH, Ki-67, 10 Cancer och Inflammation - Organspecifik Patologi