Attenuering

Kurs: MDBI Del: 01 Radiologi

Vad är det?

• Attenuering är försvagningen av en röntgenstråle när den passerar vävnad, genom absorption och spridning av fotoner.
• Ju mer strålen dämpas i en vävnad, desto ljusare (vitare) blir vävnaden på bilden vid röntgen och DT.

Vad styr attenueringen?

• Vävnadens elektrondensitet och atomnummer (Z) — högt Z (kalcium, jod) dämpar mest.
• Vävnadens densitet och tjocklek — mer material ger mer dämpning.
• Fotonenergin (rörspänning, kV) — högre energi ger lägre attenuering.

Fem grundtätheter på röntgen

Täthet	Attenuering	Bild
Luft	Lägst	Svart
Fett	Låg	Mörkgrå
Mjukdelar/vätska	Medel	Grå
Ben/kalk	Hög	Vit
Metall/jodkontrast	Högst	Klarvit

Klinisk relevans

• Bildkontrast bygger på attenueringsskillnader; Kontrastmedel ökar attenueringen i kärl och organ artificiellt.
• Kvantifieras i DT som Hounsfield-enheter.

Klinisk pärla

“Ljust = attenuerar mycket.” Färsk blödning, kalk, ben och jodkontrast är alla högattenuerande och kan förväxlas — klinik och lokalisation avgör.

Tenta-fokus

De fem grundtätheterna i attenueringsordning: luft < fett < mjukdel/vätska < ben < metall/kontrast.

Kopplingar

• Hounsfield-enheter — kvantifierar attenuering i DT
• Elektrondensitet — fysikalisk grund
• Datortomografi (DT) — bygger på attenueringsmätning
• Kontrastmedel — höjer attenuering artificiellt