Kontrastmedel
Kurs: MDBI Del: 01 Radiologi
Målsättning
- Kunna redogöra för olika typer av kontrastmedel med fokus på jodbaserade, samt deras kontraindikationer och biverkningar.
Kontrastmedel är radiologins sätt att skapa skillnader där naturen inte gett några. Två vävnader som ser likadana ut på en oförstärkt bild kan efter kontrast bli tydligt åtskilda, och det är detta som gör att man kan avgränsa kärl, karaktärisera tumörer och hitta läckage. Men kontrastmedel är också läkemedel med egna risker, och de vanligaste tentafrågorna handlar just om kontraindikationerna. Det här avsnittet fokuserar på de jodbaserade medlen men går även igenom barium, gadolinium och ultraljudskontrast.
Positiva och negativa kontrastmedel
Ett Kontrastmedel har egentligen en enda uppgift: att förstärka skillnaderna mellan vävnader. De används vid alla modaliteter utom scintigrafi och är i varje fall anpassade till den aktuella metodens fysik. Man delar in dem efter hur de påverkar bilden. Positiva kontrastmedel har högre atommassa och elektrondensitet än mjukvävnad, vilket gör att de attenuerar mer och blir ljusa. Negativa kontrastmedel — som luft och koldioxid — attenuerar tvärtom mindre och blir mörka; dessa används idag i mindre utsträckning.
| Typ | Modalitet | Elimination | Huvudrisk |
|---|---|---|---|
| Jodkontrastmedel | DT, angiografi, genomlysning | Njurar | Njurskada, överkänslighet |
| Bariumsulfat | Genomlysning av magtarmkanal | Passerar tarmen | Perforation |
| Gadolinium | MR | Njurar | Nefrogen systemisk fibros |
| Ultraljudskontrastmedel | Ultraljud | Utandning | Mycket få |
Jodkontrastmedel
Princip
Jodkontrastmedlen är vattenlösliga, och det är jodatomens höga atomvikt som gör att de attenuerar kraftigt och blir ljusa på bilden. De kan ges på flera vägar — intravenöst, peroralt, rektalt eller via sond och dränage — och används vid DT, angiografi och genomlysning.
Kontrastfaser
Precis som beskrevs för DT tas bilderna efter intravenös injektion i olika faser, och vilken fas man väljer avgörs av frågeställningen: artärfas för kärl, venös- eller parenkymfas för organ, och utsöndringsfas för urinvägarna.
Kontraindikationer och försiktighet
De viktigaste begränsningarna för jodkontrast följer av att det utsöndras via njurarna och att det kan utlösa överkänslighet. Tabellen nedan sammanfattar när man måste vara försiktig och varför.
| Kontraindikation / försiktighet | Orsak |
|---|---|
| Nedsatt njurfunktion | Kontrastinducerad njurskada |
| Metforminbehandling vid njursvikt | Risk för laktacidos — pausas |
| Obehandlad hypertyreos / thyroideacancer | Jodtillförsel |
| Vissa former av myastenia gravis | Försämring |
| Tidigare överkänslighet | Urtikaria → anafylaktisk chock |
Tidigare gick gränsen för njurskaderisk vid GFR < 45, men denna sänks sannolikt till GFR < 30 — vilket i praktiken innebär att fler patienter än tidigare kan få jodkontrast utan att man behöver oroa sig för njurarna.
Bariumsulfat
Bariumsulfat skiljer sig från jodkontrast genom att det är icke vattenlösligt och mycket röntgentätt. Det ges därför enbart peroralt eller rektalt — aldrig intravenöst — och används för att undersöka magtarmkanalen, till exempel sväljningsmotorik och tunntarmspassage. Den avgörande begränsningen är att barium aldrig får ges vid misstänkt perforation: hamnar barium fritt i bukhålan ger det granulom och adherenser. Vid perforationsmisstanke använder man istället vattenlösligt kontrastmedel.
Gadolinium (MR-kontrastmedel)
Gadolinium är ett paramagnetiskt grundämne som används vid MR, där det ändrar signalintensiteten. Eftersom fritt gadolinium är toxiskt är det alltid inkapslat i en molekyl. Reaktioner är ovanligare än vid jodkontrast och njurrisken är liten eftersom mängderna är små. Undantaget är patienter med uttalad njursvikt, där fördröjd utsöndring kan leda till att fritt gadolinium frisätts och orsakar NSF — det är gadoliniums allvarliga, om än sällsynta, komplikation.
Ultraljudskontrastmedel
Ultraljudskontrast består av mikrobubblor med gas som hålls strikt inom kärlbanan. När de träffas av ljudvågen resonerar de och ger ett starkt eko. Det eleganta med dem är att de utsöndras via utandningen och därför är oberoende av njurfunktionen, samtidigt som allergiska reaktioner är mycket ovanliga. De används främst för att karaktärisera leverförändringar.
Definition
Minnesregel: positiv = tät = vit (jod, barium); negativ = luftig = svart (koldioxid, luft).
Tenta-fokus
Jodkontrast utsöndras via njurarna → kontrastinducerad njurskada vid nedsatt njurfunktion, och metformin pausas (laktacidosrisk). Gadoliniums allvarliga risk är NSF vid njursvikt. Barium får aldrig ges vid perforationsmisstanke.
Klinisk pärla
Vid njursvikt är ultraljudskontrast ett bra val — mikrobubblorna elimineras via lungorna, inte njurarna, till skillnad från jod och gadolinium.