Konventionell röntgen

Kurs: MDBI Del: 01 Radiologi Avsnitt: 01 Modaliteter och bildfysik

Vad är det?

Konventionell röntgen (slätröntgen) är den äldsta och vanligaste modaliteten. Den använder röntgenstrålning som dämpas (attenueras) olika mycket i olika vävnader beroende på deras elektrondensitet — det är denna skillnad som ger kontrasten i bilden. Metoden är billig, snabb och lättillgänglig med relativt låg stråldos.

Mekanism

• Bilden är en tvådimensionell summationsbild: alla strukturer strålen passerar läggs ovanpå varandra. Täta strukturer (mycket attenuering) blir ljusa (vita), luftfyllda blir mörka.

Vävnad	Attenuering	Bild
Luft	Lägst	Svart
Fett	Låg	Mörkgrå
Mjukdel/vatten	Medel	Grå
Ben/förkalkning	Hög	Vit
Metall/kontrast	Högst	Helvit

• Genomlysning är konventionell röntgen där man tar många bilder i snabb takt → rörlig bild (“som en film”). Används vid intervention, ortopediska operationer och koronarangiografi, ofta med kontrastmedel.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Vanligast vid skelett (frakturer, artros) och lungor (Lungröntgen).
• Fördelar: billig, snabb, lättillgänglig, låg dos.
• Begränsningar: summationsbild (strukturer döljer varandra), låg mjukdelskontrast och låg specificitet → fynd måste ofta karaktäriseras med annan modalitet.

Klinisk pärla

Slätröntgen och DT bygger på samma fysik (röntgenstrålning, attenuering styrd av elektrondensitet). Skillnaden är att DT tar många projektioner och rekonstruerar snitt, medan slätröntgen ger en enda summationsbild.

Kopplingar

Relaterat: Datortomografi (DT), Joniserande strålning, Elektrondensitet, Lungröntgen, Skelettröntgen, Buköversikt (BÖS)