Rokitanskys metod

Kurs: MDBI

Typ	Obduktionsteknik (dissektion)
Princip	In situ-dissektion – organen dissekeras på plats
Namngiven efter	Carl von Rokitansky
Kontrast	Virchow (organ för organ), Letulle (en masse)

Vad är det?

• Rokitanskys metod är en klassisk obduktionsteknik som kännetecknas av in situ-dissektion – organen inspekteras och dissekeras till stor del medan de ligger kvar i kroppen.
• Uppkallad efter den österrikiske patologen Carl von Rokitansky, en av den moderna patologins grundare.
• Skiljer sig från Virchows utplockning organ för organ och från Letulles uttag av allt i ett samlat block.

Princip och utförande

• Efter yttre besiktning och öppning inspekteras och snittas organen på plats, med begränsad utplockning.
• Anatomiska samband mellan organ bevaras eftersom de inte lyfts ut ett och ett.
• Representativa bitar tas för histologi; i praktiken kombineras metoden ofta med delvis en bloc-uttag.

Indikation och användning

• Historiskt en snabb och praktisk rutinmetod.
• Fördel när man vill bevara relationer mellan intilliggande organ utan full en masse-teknik.
• Val av metod styrs annars av frågeställning och lokal tradition (se obduktionsmetod).

Fallgropar

• In situ-dissektion kan göra det svårare att väga och mäta enskilda organ exakt.
• Vid komplex kärl- eller hjärtfelspatologi kan fullständig en masse-teknik (Letulle) vara överlägsen.
• Postmortala förändringar (autolys) påverkar tolkningen oavsett teknik.

Tenta-fokus

Koppla namn till princip: Rokitansky = in situ-dissektion. Jämför Virchow (organ för organ), Ghon (en bloc/block) och Letulle (en masse/allt i ett block).

Klinisk pärla

Rokitansky korrelerade i stor skala obduktionsfynd med klinisk bild – tänk på metoden som en påminnelse om att patologins rötter ligger i systematisk obduktion.

Kopplingar

• Obduktionsmetod – överordnat begrepp
• Virchows metod – kontrast (organ för organ)
• Letulles metod – kontrast (en masse)
• Obduktion – sammanhanget metoden används i
• Histopatologi – provtagning ingår i tekniken