Virchows metod

Kurs: MDBI

TypObduktionsteknik för organuttagning
PrincipOrganen tas ut och undersöks ett i taget
FördelNoggrann bedömning av varje enskilt organ
NackdelAnatomiska samband mellan organ bryts
AlternativRokitansky, Ghon, Letulle

Vad är det?

  • Virchows metod är en obduktionsteknik där organen först inspekteras in situ och därefter tas ut och dissekeras ett i taget (organ för organ).
  • Den är en av de fyra klassiska eviscerationsteknikerna och lämpar sig särskilt när enskilda organs patologi ska demonstreras.

Princip och utförande

  • Efter öppning av kroppshålorna inspekteras organens läge och relationer in situ.
  • Varje organ — t.ex. hjärta, lungor, lever, njurar och mjälte — friläggs, tas ut separat, vägs och snittas systematiskt.
  • Vävnad provtas för histologi och prover säkras för toxikologi; hjärnan tas oftast ut först.

Jämförelse med andra tekniker

  • Rokitansky: dissektion in situ — organen undersöks på plats med minimalt uttag.
  • Ghon (en bloc): organen tas ut i funktionella block (hals–bröst, mag–tarm, urogenitalt).
  • Letulle (en masse): alla organ tas ut i ett sammanhängande stycke och dissekeras utanför kroppen.
  • Virchow: organ ett för ett — mest fokus på det enskilda organet.

Fallgropar och val av teknik

  • Virchows nackdel är att kärlmässiga och anatomiska samband bryts när organen separeras — relationer mellan organ (kärlinväxt, fistlar, tumörspridning) kan gå förlorade.
  • Teknikvalet styrs av frågeställningen; ingen teknik är universellt bäst.

Tenta-fokus

Kunna de fyra klassiska eviscerationsteknikerna: Virchow (organ ett för ett), Rokitansky (in situ), Ghon (organ i block/system) och Letulle (en masse, allt i ett stycke). Virchows främsta nackdel är att anatomiska samband mellan organ bryts.

Klinisk pärla

Välj teknik efter frågeställningen: misstänks samband mellan organ (kärlinväxt, tumörspridning, fistel) är Letulle överlägsen, medan Virchow räcker när ett enskilt organs sjukdom ska demonstreras.

Kopplingar