Lever
Kurs: Basvetenskap 6, Basvetenskap 3, MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi
Vad är det?
(Lat. Hepar) Lever är kroppens största körtel, belägen i höger övre kvadrant, med central roll i metabolism, avgiftning, gallproduktion och immunfunktion. Ett viktigt målorgan vid flera infektionssjukdomar.
Anatomi
- Lobus dexter och lobus sinister – de två huvudloberna, separerade av ligamentum falciforme framtill.
- Lobus caudatus och lobus quadratus – mindre lober på leverns viscerala yta.
- Ligamentum falciforme – förbinder levern med anteriora bukväggen/diafragma, innehåller ligamentum teres hepatis (obliterad v. umbilicalis) i fri kant.
- Ligamentum venosum – kvarleva av ductus venosus.
- Porta hepatis – leverns “hilum” där Arteria hepatica propria, Vena porta hepatis och Ductus hepaticus communis passerar in/ut.
- Area nuda – den superiora, dorsala delen av levern som saknar peritonealtäckning (direkt kontakt med diafragma).
- Bildar Ductus hepaticus communis genom sammanflöde av ductus hepaticus sinister och dexter inne i levern.
Varför är det viktigt / Mekanism
Vid malaria genomgår Plasmodium en obligat leverfas (exoerytrocytär fas) innan blodfasen. Vid amöbadysenteri kan Entamoeba histolytica sprida sig hematogent till levern och orsaka abscess.
Klinisk relevans & Diagnostik
Leverpåverkan (t.ex. hepatit, abscess) är ett viktigt kliniskt tecken att efterforska vid flera tropiska infektioner.
Klinisk pärla
Leverns dubbla roll som mål för både malariaparasitens obligata utvecklingsfas och amöbaabscesser gör den centralt viktig i utredningen av tropikrelaterad feber.
Klinisk kemi
Levern utreds laboratoriemedicinskt i två steg: först mönstret av skademarkörer, sedan syntes- och exkretionsfunktionen.
- Rutinleverstatus: P-ALAT, P-ASAT, P-ALP, P-GT och P-Bilirubin, ofta kompletterat med P-Albumin och P-PK(INR).
- Skademarkörer: ALAT är relativt leverspecifikt och finns enbart i cytoplasman (t½ ca 36 h). ASAT finns både i cytoplasma och mitokondrier (t½ ca 12 h). ALP speglar gallgångsepitel men finns även i osteoblaster, tunntarm, njurtubuli och placenta. GT är membranbundet i gallgångarna och har lång t½, ca 2–3 veckor.
- Funktionsmarkörer: P-Albumin (t½ ca 3 veckor → sjunker först vid kronisk leversvikt och cirros, ospecifikt) samt P-PK(INR) (faktor VII har t½ ca 6 h → stiger tidigt vid akut leversvikt och är den bästa akuta prognosmarkören vid paracetamolintoxikation). fS-Gallsyror är en känslig kolestasmarkör.
- Mönstertolkning (R-kvot):
| Mönster | ALAT | ALP |
|---|---|---|
| Hepatocellulärt | >3× övre referensgräns | <2× |
| Kolestatiskt | <2× | >3× |
| Blandbild | >3× | >2× |
- De Ritis-kvot (ASAT/ALAT): kvot >1–2 tillsammans med förhöjt GT talar för alkohol och cirros; kvot <1 för virushepatit eller fettlever.
- FIB-4: beräknas ur ålder, ASAT, ALAT och B-Trombocyter och skattar sannolikheten för avancerad fibros/levercirros utan biopsi.
- Alkoholmarkörer: GT, CDT (disialotransferrin), Erc(B)-MCV samt B-PEth med gränsvärde 0,3 µmol/L och teoretisk specificitet nära 100 %.
- LD-isoenzymet LD5 kommer från levern; isolerad LD5-stegring (>100× övre referens vid svår leverskada) ses även vid leverstas sekundärt till hjärtinkompensation. Tarm-ALP är ofta ökat vid levercirros.
- Ikterusdiagnostik: hög okonjugerad andel talar för prehepatisk hemolys eller Gilberts syndrom (5–10 % av befolkningen); >80 % konjugerat talar för intrahepatisk skada; stegrat ALP och GT för posthepatisk kolestas.
Tenta-fokus
Kopplingar
Relaterat: Malaria, Entamoeba histolytica, Modul 3 - Buk och bäcken, Gallblåsa, Ductus choledochus, Vena porta hepatis, Arteria hepatica propria, ALAT, ALP, FIB-4, Levercirros