TNF-alfa

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 07 Analysverksamhet inom Primärvården, 09 Proteiner, Inflammation och M-komponent

Vad är det?

TNF-alfa (TNFα, tumörnekrosfaktor alfa) är ett proinflammatoriskt cytokin som frisätts av aktiverade makrofager och monocyter. Tillsammans med IL-1 och framför allt IL-6 utgör TNF trion som styr akutfasreaktionen.

Mekanism

• Frisätts tidigt vid bakteriell infektion, vävnadsskada och nekros efter igenkänning av mikrobiella strukturer.
• Verkar via cellyterreceptorer och driver uttryck av adhesionsmolekyler på endotel, vilket rekryterar leukocyter till inflammationshärden.
• Inducerar tillsammans med IL-1 en sekundär frisättning av IL-6, som är den huvudsakliga signalen till hepatocyterna.
• I levern bidrar TNF till ökad syntes av positiva akutfasproteiner — proteiner vars synteshastighet mer än fördubblas vid akutfasreaktion, däribland CRP och fibrinogen.
• Systemiskt ger TNF feber, katabolism och — vid massiv frisättning som vid sepsis — vasodilatation, kapillärläckage och chock.

Klinisk relevans & Diagnostik

• TNF mäts inte rutinmässigt i klinisk-kemisk diagnostik; dess effekt avläses indirekt via akutfasproteinerna, i första hand P-CRP (referensintervall < 10 mg/L).
• TNF ingår i cytokinkedjan vid ateroskleros: i placket utsöndrar makrofager och T-lymfocyter TNFα tillsammans med IL-1, IL-2, interferon γ och CSF, vilket stimulerar levern till CRP-syntes — grunden för hs-CRP som riskmarkör.
• Kroniskt förhöjd TNF-aktivitet driver RA och kroniska inflammatoriska sjukdomar, vilket förklarar värdet av TNF-hämmande biologiska läkemedel.
• Persisterande TNF-driven inflammation bidrar också till anemi vid kronisk sjukdom via hämmad järnfrisättning.

Kopplingar

Relaterat: Interleukin-6, Interleukin-1, CRP, Akutfasreaktion, Cytokiner, Makrofager, Ateroskleros, Sepsis