Atrofi

Kurs: MDBI, Basvetenskap 5 Moment 1 Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier

Vad är det?

Förvärvad minskning av ett organs eller en vävnads storlek genom att de redan differentierade cellerna krymper och delvis går förlorade. Atrofi är en cellulär adaptation – cellen ställer om till en lägre men fortfarande fungerande funktionsnivå – till skillnad från irreversibel cellskada där cellen dör.

Begreppet ska skiljas från hypoplasi (organet blev aldrig färdigutvecklat) och aplasi (organanlaget saknas helt); dessa är utvecklingsrubbningar, inte adaptationer.

Mekanism

Atrofi uppstår när nedbrytningen av cellulärt protein överstiger nysyntesen. Två system gör jobbet:

  • Ubiquitin-proteasomsystemet – dominerar. Vid svält, immobilisering och glukokortikoidöverskott uppregleras ligaserna Atrogin-1 och MuRF1, som märker myofibrillära proteiner med ubiquitin för nedbrytning i proteasomen.
  • Autofagi – cellen kapslar in egna organeller i autofagosomer som fusionerar med lysosomer. Odegraderbart material blir kvar som lipofuscin, det bruna “slitagepigment” som ger brun atrofi i hjärta och lever hos äldre.
  • Signalmässigt innebär det en förskjutning från PI3K–Akt–mTOR (anabolism) mot aktivering av transkriptionsfaktorerna FOXO och NF-kB (katabolism). IGF-1 och mekanisk belastning håller Akt-vägen igång; frånvaron av dem släpper FOXO fri.
Typ av atrofiUtlösande mekanismTypexempel
InaktivitetsatrofiBortfall av mekanisk belastningGipsad extremitet, sängläge, viktlöshet
DenervationsatrofiFörlorad motorneuronsignaleringALS, polio, perifer nervskada
Ischemisk atrofiKronisk hypoperfusionNjurartärstenos ger liten njure; cerebral ateroskleros
Nutritionell atrofiProtein-energibrist, kakexiMarasm, tumörkakexi (TNF-alfa-medierad)
Endokrin atrofiBortfall av trofisk hormonstimuleringEndometrieatrofi efter menopaus; binjurebarksatrofi vid exogen steroidbehandling
TryckatrofiKronisk kompressionVävnad intill en expansiv tumör eller aneurysm
Autoimmun atrofiDestruktion av specifika cellerAtrofisk gastrit vid Perniciös anemi

Klinisk relevans & Diagnostik

Den kliniskt viktigaste atrofin i den laboratoriemedicinska kontexten är atrofisk gastrit i corpus ventriculi, där autoantikroppar mot parietalcellernas H+/K+-ATPas och mot Intrinsic factor förstör körtelvävnaden.

Serologisk markörFörändring vid corpusatrofiFörklaring
Pepsinogen A (PGI)SänktProduceras uteslutande av corpusslemhinnans huvudceller, som går förlorade
Pepsinogen C (PGII)OförändradProduceras i hela ventrikeln och i duodenum
PGI/PGII-kvotSänkt (< ca 3)Den känsligaste icke-invasiva markören för corpusatrofi
S-GastrinKraftigt förhöjtBortfallet av syra tar bort den negativa återkopplingen på G-cellerna
Vitamin B12SänktBrist på Intrinsic factor → utebliven upptagning i terminala ileum
Metylmalonat, HomocysteinFörhöjdaFunktionella markörer som stiger före Hb faller

Tenta-fokus

Atrofi = färre och mindre celler, men cellerna är levande och processen är i princip reversibel om stimulus återkommer. Blanda inte ihop med hypoplasi (utvecklingsdefekt, aldrig färdigbildat organ) eller aplasi (anlaget saknas). Motsatsparen hypertrofi (större celler) och hyperplasi (fler celler) hör till samma frågefamilj.

Klinisk pärla

Låg PGI/PGII-kvot tillsammans med högt gastrin är den serologiska signaturen för corpusatrofi och kallas ibland “serologisk gastroskopi”. Kombinationen ska leda till gastroskopi med biopsi – inte bara till B12-substitution – eftersom ventrikelcancerrisken är förhöjd.

Klinisk pärla

Binjurebarksatrofi efter långvarig steroidbehandling är atrofi orsakad av bortfallen ACTH-stimulering. Barken behöver veckor till månader för att återhämta sig – därför måste steroider trappas ut, och därför kan patienten få akut binjurebarksvikt vid infektion eller kirurgi under uttrappningen.

Kopplingar

Relaterat: Cellulär adaptation, Hypertrofi, Hyperplasi, Metaplasi, Cellskada, Autofagi, Lipofuscin, Atrofisk gastrit, Perniciös anemi, Pepsinogen A, Gastrin, Vitamin B12-brist