Klinisk kemi

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen, 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser, 04 Anemier och Leukemier

Vad är det?

Klinisk kemi är den laboratoriemedicinska specialitet som mäter kemiska och cellulära komponenter i kroppsvätskor — plasma, serum, helblod, urin och likvor — för att stödja diagnostik, behandling och riskbedömning. Verksamheten omfattar hela kedjan från preanalys via analys till postanalys.

Mekanism

• Analyserna bygger på ett fåtal grundprinciper: fotometri, immunkemiska metoder, elektrofores, jonselektiva elektroder och cellräkning inom hematologin.
• Varje metod karaktäriseras av Analytisk sensitivitet (detektionsgräns) och Analytisk specificitet (förmågan att enbart mäta den avsedda analyten); störning från andra substanser kallas analytisk interferens och orsakas ofta av Läkemedel.
• Tillförlitligheten säkras genom kalibrering mot spårbara kalibratorer, intern och extern kvalitetskontroll samt ackreditering via SWEDAC.
• Alla mätningar har mätfel och mätosäkerhet, uttryckt som SD och CV.
• Resultatet tolkas mot referensintervall, beslutsgränser eller patientens eget normalområde.

Klinisk relevans & Diagnostik

Studenten ska ha grundläggande kunskap om preanalytiska och postanalytiska felkällor vid tolkning av vanligt förekommande kliniskt kemiska analysresultat, samt insikt om arbetssättet på ett kliniskt kemiskt laboratorium. Vanliga analysområden är elektrolyter, njur- och levermarkörer, lipidstatus, blodstatus och hjärtmarkörer. Kliniskt kemiska analyser ingår också i medicinska kalkylatorer och algoritmer som FIB-4.

Kopplingar

Relaterat: Laboratorium, Preanalys, Analys, Postanalys, Analyt, Referensintervall, Kvalitetskontroll, Hematologi