Placentaavlossning
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas
Vad är det?
Placentaavlossning (ablatio placentae) innebär att placentan helt eller delvis lossnar från livmoderväggen före barnets födelse. Tillståndet är obstetriskt akut och är i kursen ett av de klassiska exemplen på hur massiv frisättning av vävnadsfaktor kan utlösa disseminerad intravasal koagulation.
Mekanism
- Placentavävnad och decidua är extremt rika på vävnadsfaktor (TF); vid avlossning exponeras och frisätts TF direkt i moderns cirkulation.
- TF bildar komplex med faktor VII och kalcium, vilket startar det extrinsiska systemet och ger generaliserad trombinbildning utanför skadeområdet.
- Följden blir utbredd fibrinutfällning i mikrocirkulationen med konsumtion av trombocyter och koagulationsfaktorer samt sekundärt ökad fibrinolys.
- Samma mekanism gäller andra tillstånd i kompendiets DIC-lista: hemolys, malignitet, fettemboli och vävnadsskada vid brännskada eller skottskada.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Vid misstänkt DIC efter obstetrisk katastrof tas B-TPK (sänkt), APTT (förlängd), PK(INR) (förhöjt), P-Fibrinogen (sänkt), D-dimer (ökad) och P-Antitrombin (sänkt).
- Bedömningen underlättas av att upprepa analyserna efter ett par timmar — dynamiken är mer diagnostisk än ett enstaka värde.
- Fallgrop: fibrinogen är fysiologiskt förhöjt under graviditet, så ett “normalt” fibrinogen hos en blödande gravid kvinna kan i själva verket representera en kraftig konsumtionsförlust.
- Behandlingen är att åtgärda grundorsaken (förlossning) samt substituera med blodprodukter.
Kopplingar
Relaterat: DIC, Tissue factor, Placenta, Förlossning, Fibrinogen, Graviditet, Blödningsanemi