APTT

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Vad är det?

APTT (aktiverad partiell tromboplastintid, P-APT-tid) är en koagulationstid som mäter det interna (intrinsic) koagulationssystemet. Analysen är en screening för i stort sett samtliga koagulationsfaktorer utom faktor VII och XIII, och ingår tillsammans med TPK och PK(INR) i basal koagulationsutredning.

Mekanism

• Koagulationstiden bestäms i trombocytfattig plasma (citratplasma) med optimal ytaktivering och tillsats av fosfolipid = partiellt tromboplastin (framställt ur sojabönor) samt kalcium.
• Reagenset innehåller en faktor XII-aktivator, vilket ger maximal och standardiserad kontaktaktivering — testet blir därmed okänsligt för hur mycket kontaktaktivering provet fått före analys.
• Tiden speglar faktorerna i kontaktfasen och den gemensamma slutvägen: XII, prekallikrein, HMWK, XI, IX, VIII, X, protrombin och fibrinogen.
• Trombocytrubbningar detekteras EJ. En faktoraktivitet måste sjunka till <30 % av normal för att testet ska påverkas.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Tiden förlängs framför allt vid brist på faktor VIII och IX, dvs. Hemofili A och Hemofili B. Vid misstänkt hemofili kan förlängningen korrigeras med tillsats av hemofili A- respektive B-plasma (korrektionstest).
• Lindriga bristtillstånd kan undgå upptäckt — normal APTT utesluter inte hemostasdefekt.
• Analysen är känslig för ofraktionerat heparin och används för monitorering; målet är förlängning till 2–3 gånger referenstiden. Vid lågmolekylärt heparin är APTT opåverkad och man monitorerar i stället med anti-FXa.
• Förlängd APTT ses också vid lupus antikoagulans (in vitro-fenomen), DIC, Waranbehandling (ofta lätt, <5 s) och sen K-vitaminbrist.
• Felkälla: underfyllt citratrör ger falskt förlängd APTT.

Tenta-fokus

Brist på faktor XII, prekallikrein eller HMWK ger förlängd APTT men INGEN blödningsbenägenhet.

Kopplingar

Relaterat: PK(INR), Koagulationsfaktorer, Hemofili A, Heparin, Citratplasma, Lupus antikoagulans, Faktor VIII, Sekundär hemostas