APC-resistens

Vad är det?

Resistens hos aktiverat faktor V (Va) mot nedbrytning av aktiverat protein C (APC). Tillståndet är den vanligaste ärftliga trombofilin och nedärvs autosomalt. I mer än 90 % av fallen orsakas det av en specifik mutation i genen för faktor V — Faktor V Leiden.

Protein C aktiveras av trombin sedan trombin bundits till trombomodulin, och bryter via proteolys ned de aktiverade faktorerna V och VIII. Protein S fungerar som kofaktor.
Vid faktor V Leiden är aminosyran på APC:s enzymatiska spjälkningsställe utbytt (glutamin i stället för arginin), vilket gör faktor Va oåtkomlig för nedbrytning.
Hämningen av koagulationskaskaden uteblir, trombinbildningen fortsätter och risken för venös trombos ökar.

Mätprincip: koagulationstiden mäts med och utan tillsats av aktiverat protein C. Normalt ska tiden med APC vara minst dubbelt så lång som tiden utan; en låg kvot talar för APC-resistens. Diagnosen bekräftas med DNA-analys av faktor V-genen.
Heterozygot form: 5–10 % av befolkningen, 7–10 gångers ökad trombosrisk. Homozygot form: ca 1 %, ca 100 gångers risk.
I Sverige har APC-resistens påvisats som orsak hos 20–60 % av patienter med tromboser.
Vid samtidig användning av P-piller stiger risken ytterligare (heterozygot ca 3 %, homozygot ca 30 %).
Provtagningsindikationer: recidiverande venösa tromboser, trombos före 40 års ålder, trombos med ovanlig lokalisation samt familjär förekomst.
APTT, PK(INR) och B-TPK är normala — tillståndet fångas inte av basal koagulationsscreening.

Tenta-fokus

Den som är heterozygot för både faktor V Leiden och protrombin 20210G→A har ca 20 gångers ökad trombosrisk.