Faktor V Leiden

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1, MDBI

Vad är det?

Faktor V Leiden är en vanlig genetisk punktmutation i genen för koagulationsfaktor V, och den vanligaste ärftliga orsaken till ökad trombosbenägenhet (trombofili) i västvärlden.

Varför är det viktigt / Mekanism

Normal faktor Va inaktiveras av komplexet Protein C/Protein S, vilket är en viktig broms på koagulationskaskaden. Mutationen gör att faktor V blir resistent mot denna nedbrytning (“APC-resistens”) – Protein C kan alltså inte längre klyva och inaktivera det muterade faktor Va på samma effektiva sätt. Resultatet blir att den aktiverade formen av faktor V finns kvar längre i cirkulationen, vilket driver koagulationskaskaden mot ett fortsatt protrombotiskt tillstånd.

Klinisk relevans & Diagnostik

Faktor V Leiden ökar framförallt risken för venös tromboembolism (DVT, lungemboli), inte arteriell trombos. Risken förstärks ytterligare av andra riskfaktorer i Virchows triad, som p-piller, graviditet, immobilisering eller kirurgi. Diagnos ställs med gentest eller en koagulationsbaserad APC-resistenstest.

Tenta-fokus

Faktor V Leiden ger samma nettoeffekt som brist på Protein C eller S (nedsatt bromsverkan på koagulationen), men mekanismen skiljer sig: här är det själva målmolekylen (faktor V) som är defekt, inte bromsproteinerna.

Klinisk kemi

  • Mätprincip för APC-resistens: koagulationstiden mäts med och utan tillsats av aktiverat protein C. Normalt ska koagulationstiden med protein C vara minst dubbelt så lång som tiden utan — vid APC-resistens uteblir denna förlängning eftersom det muterade faktor Va inte kan inaktiveras effektivt.
GenotypFörekomstRelativ trombosrisk
Heterozygot APC-resistens5–10 % av befolkningen7–10 ggr ökad risk
Homozygot APC-resistensca 1 %100 ggr ökad risk
  • I Sverige har man hos 20–60 % av patienter med tromboser påvisat APC-resistens som orsak.
  • Indikation för provtagning av APC-resistens/faktor V Leiden-gentest: recidiverande venösa tromboser, venös trombos före 40 års ålder, venös trombos med ovanlig lokalisation, eller familjär förekomst av venösa tromboser.
  • Hos kvinnor som använder P-piller förstärks risken ytterligare: heterozygota anlag ger en trombosrisk på ca 3 %, homozygota anlag ca 30 % — en klassisk illustration av samverkande riskfaktorer i Virchows triad.
  • Diagnostiken kompletteras ofta av DNA-test som direkt påvisar mutationen, oberoende av koagulationsstatus vid provtagningstillfället.

Tenta-fokus

APC-resistens/faktor V Leiden ger normala rutinprover (TPK, APTT, PK(INR) alla normala) — diagnosen ställs endast med specifik APC-kvot eller DNA-test, inte med basal koagulationsutredning.

Kopplingar

Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Relaterat: 01 Hemostas och Farmakogenetik, Protein C, Protein S, DVT, Virchows triad, APC-resistens, Venös trombos, P-piller