Djup ventrombos
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas, 07 Analysverksamhet inom Primärvården
Vad är det?
Djup ventrombos (DVT) är en trombosbildning i det djupa vensystemet, oftast i benets vener. Tillståndet ingår tillsammans med lungemboli i begreppet venös tromboembolism (VTE). Kliniska tecken och symtom är mycket varierade och ospecifika, varför diagnosen inte kan ställas på klinik enbart.
Mekanism
- Oreglerad aktivering av koagulationssystemet leder till lokal fibrinbildning i en ven med långsamt blodflöde.
- Predisponerande faktorer: immobilisering efter kirurgi, hjärtinkompensation, aterosklerotisk kärlsjukdom och malignitet.
- Ärftliga orsaker till trombosbenägenhet: APC-resistens (Faktor V Leiden), brist på Protein C, Protein S eller antitrombin, Dysfibrinogenemi samt protrombingenmutationen.
- Samtidigt aktiveras fibrinolysen i koaglet, vilket frisätter D-dimer från korsbundet fibrin till plasma.
- Trombmaterial kan lossna och embolisera till lungkretsloppet → lungemboli.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Sannolikhetsbedömning är första steget — Wells score rekommenderas.
- Låg sannolikhet → analysera D-dimer. Negativt test utesluter akut DVT och ingen behandling behövs (högt negativt prediktivt värde).
- “DVT sannolik” eller positiv D-dimer → fullständigt venöst ultraljud ska utföras.
- Beslutsgränsen för D-dimer vid VTE är numera åldersanpassad, vilket ger färre falskt positiva svar.
- Behandling: initialt lågmolekylärt heparin, därefter warfarin eller DOAK.
- Väldokumenterad trombos hos barn eller unga vuxna utgör alltid skäl till vidare trombofiliutredning.
Tenta-fokus
D-dimer är framför allt av värde genom ett negativt resultat. Vid symtomduration >1 vecka finns risk för falskt negativ D-dimer, och analysen bör inte användas vid hög klinisk sannolikhet.
Kopplingar
Relaterat: Lungemboli, Venös tromboembolism, D-dimer, Wells score, APC-resistens, Trombos, Trombosbenägenhet