Lymfangit

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Lymfangit är inflammation i Lymfkärl, oftast orsakad av bakteriell infektion som sprids från en hud- eller mjukdelsinfektion.
• Kliniskt bilden av röda, ömma strimmor i huden som löper proximalt från infektionshärden mot närmaste Lymfkörtlar.
• Ett tecken på att infektionen är på väg att sprida sig systemiskt — och därmed ett varningstecken.

Etiologi

• Streptococcus pyogenes (grupp A-streptokocker) är den klassiska och vanligaste orsaken.
• Staphylococcus aureus — oftare vid sårinfektion eller abscess.
• Pasteurella multocida efter Kattbett, Capnocytophaga canimorsus efter Hundbett.
• Nodulär (sporotrikoid) lymfangit med hudknutor längs kärlet: Sporothrix schenckii, Mycobacterium marinum, Nocardia, Leishmania, Francisella tularensis (Tularemi).
• Kronisk/återkommande lymfangit vid Lymfatisk filariasis (Wuchereria bancrofti, Brugia malayi).

Patofysiologi

• Mikroorganismer tar sig in via en hudbarriärskada — Sår, Fotsvamp, Eksem, insektsstick eller injektion.
• Bakterier och inflammatoriskt exsudat dräneras via Lymfkärl; Streptococcus pyogenes underlättar spridning med Hyaluronidas, Streptokinas och DNas.
• Endotelaktivering och neutrofil infiltration i kärlväggen ger den synliga röda strimman.
• Upprepade episoder skadar lymfkärlens klaffar → kroniskt Lymfödem → nedsatt lokalt immunförsvar → ny infektion. En ond cirkel som slutligen kan ge Elefantiasis.

Symtom och diagnostik

• Röda, ömma linjära strimmor proximalt om infektionsfokus, ofta med Feber, Frossa och sjukdomskänsla.
• Ömma, förstorade regionala Lymfkörtlar (Lymfadenit).
• Kliniskt diagnos; Blododling vid feber, sårodling från fokus, CRP och LPK.
• Differentialdiagnoser: ytlig Tromboflebit (hård öm sträng i ven, ej lika akut), Djup ventrombos, Kontaktdermatit och tidig Nekrotiserande fasciit.

Behandling

• Peroralt eller intravenöst antibiotikum med streptokock- och stafylokocktäckning: Flukloxacillin, vid ren streptokockmisstanke Fenoximetylpenicillin eller Bensylpenicillin; Klindamycin vid Penicillinallergi.
• Vid djurbett: Amoxicillin-klavulansyra (täcker Pasteurella multocida).
• Högläge, immobilisering, smärtlindring och märkning av rodnadens gräns med penna för att följa förloppet.
• Behandla ingångsporten — obehandlad Fotsvamp mellan tårna är den vanligaste orsaken till recidiverande Erysipelas och lymfangit på underbenet.
• Vid täta recidiv kan långtidsprofylax med Penicillin V övervägas.

Klinisk pärla

Snabbt progredierande rodnad, smärta som är oproportionerligt svår i förhållande till hudfynden, hypoestesi, bullae eller krepitationer talar för Nekrotiserande fasciit — det är ett kirurgiskt akutfall där antibiotika ensamt inte räcker.

Tenta-fokus

Skilj på Erysipelas (skarpt avgränsad, upphöjd rodnad, Streptococcus pyogenes, dermis + ytliga lymfkärl) och Cellulit (diffus gräns, djupare subkutan vävnad, ofta Staphylococcus aureus). Lymfangit ses typiskt tillsammans med båda.

Kopplingar

• Streptococcus pyogenes — vanligaste agens
• Erysipelas — närbesläktad hudinfektion med samma agens
• Lymfkörtlar — nästa station i spridningsvägen
• Lymfödem — kronisk följd av upprepade episoder
• Lymfatisk filariasis — parasitär orsak till återkommande lymfangit