Erysipelas

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Rosfeber - akut bakteriell infektion i dermis och de ytliga lymfkärlen.
• Orsakas i de allra flesta fall av betahemolyserande streptokocker, framför allt Streptococcus pyogenes (grupp A), men även grupp C och G.
• Skiljs från cellulit, som sitter djupare (subkutis) och oftare orsakas av Staphylococcus aureus.

Varför är det viktigt / Mekanism

• Ingångsport är nästan alltid en hudbarriärskada: tinea pedis mellan tårna, sår, eksem, bensår eller sprickor. Att hitta och behandla ingångsporten är en del av behandlingen.
• Streptokockernas hyaluronidas, streptokinas och DNaser löser upp vävnadsmatrix och underlättar horisontell spridning i dermis.
• Spridningen sker till stor del i lymfkärlen, vilket förklarar tre saker: den skarpa avgränsningen (lymfatiska segment), de röda strimmorna upp mot regional lymfkörtel, och den regionala lymfadeniten.
• Infektionen skadar lymfkärlen → sekundärt lymfödem → sämre lokal immunförsvar → ökad risk för nytt skov. Detta blir en ond cirkel där varje episod ökar sannolikheten för nästa.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Klinik: plötslig debut med hög feber och frossa som ofta föregår hudfyndet med några timmar.
• Hudfyndet: skarpt avgränsad, upphöjd, klarröd, varm och öm rodnad - oftast på underben (vanligast) eller i ansiktet (klassiskt “fjärilsformat”).
• Den skarpa gränsen mot frisk hud är kardinalfyndet och det som skiljer erysipelas från cellulit, där gränsen är diffus.
• Diagnostik är klinisk. Odling från intakt hud är meningslös; blododling är positiv i under 5 %. CRP och LPK är förhöjda. Markera utbredningen med penna för att följa förloppet.
• Behandling: Fenoximetylpenicillin (penicillin V) peroralt eller bensylpenicillin iv vid allmänpåverkan, i 10-14 dagar. Vid penicillinallergi klindamycin. Högläge av extremiteten är en aktiv del av behandlingen.
• Recidivprofylax med långtidspenicillin övervägs vid ≥ 2 skov per år, tillsammans med behandling av fotsvamp och kompression av lymfödem.

Klinisk pärla

Titta alltid mellan tårna. Obehandlad tinea pedis är den enskilt vanligaste ingångsporten vid erysipelas på underbenet, och att bara ge antibiotika utan att behandla svampen bäddar för recidiv. Detsamma gäller att inte adressera lymfödemet.

Tenta-fokus

Den kritiska differentialdiagnosen är Nekrotiserande fasciit. Skillnaden: vid erysipelas är patienten måttligt påverkad med ett dramatiskt hudfynd; vid nekrotiserande fasciit är det tvärtom - beskedligt hudfynd men septisk patient med smärta ur proportion. Andra varningstecken som ska föranleda akut kirurgkontakt: krepitationer, bullae, hudanestesi och progress inom timmar. Kom också ihåg DVT som differentialdiagnos vid ensidigt svullet, rött ben.

Kopplingar

Relaterat: Streptococcus pyogenes, Cellulit, Nekrotiserande fasciit, Fenoximetylpenicillin, Lymfödem, Fotsvamp, Hud- och mjukdelsinfektioner