CuraKI

Tinea pedis

Tinea pedis

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Ytlig dermatofytinfektion i fotens hud, i dagligt tal fotsvamp eller “athlete’s foot”.
  • Världens vanligaste svampinfektion — cirka 10–20 % av befolkningen drabbas någon gång.
  • Ingångsport för bakteriella infektioner, framför allt erysipelas.

Etiologi

  • Trichophyton rubrum är den absolut vanligaste orsaken (antropofil).
  • Trichophyton interdigitale (tidigare T. mentagrophytes var. interdigitale) ger ofta mer inflammatoriska, blåsbildande former.
  • Epidermophyton floccosum förekommer.
  • Dermatofyterna bryter ned keratin med keratinaser och begränsar sig till stratum corneum.

Riskfaktorer och smitta

  • Fuktig miljö: ocklusiva skor, svettning, långvarigt bruk av gummistövlar.
  • Barfotagång i omklädningsrum, simhallar, gym och bastu — smitta via hudflagor i miljön.
  • Diabetes mellitus, perifer kärlsjukdom, immunsuppression, hög ålder.
  • Familjär smitta via delade handdukar och badrumsgolv.

Kliniska former

  • Interdigital (vanligast): fjällning, maceration, fissurer och klåda mellan tårna, särskilt fjärde tåmellanrummet.
  • Mockasintyp (kronisk hyperkeratotisk): torr, fint fjällande, rodnad hud på fotsula och fotsidor i mockasinmönster; ofta bilateral och kroniskt recidiverande, vanligen T. rubrum.
  • Vesikobullös (inflammatorisk): blåsor och pustler på fotvalvet, kraftigare klåda, oftare T. interdigitale.
  • Ulcerativ form med maceration och sekundär bakteriell infektion hos diabetiker.
  • “One hand, two feet”-syndrom: samtidig tinea manuum på en hand och tinea pedis på båda fötterna — patognomont.

Komplikationer

  • Bakteriell superinfektion med Staphylococcus aureus eller streptokocker.
  • Erysipelas och cellulit — fissurer mellan tårna är den vanligaste ingångsporten vid recidiverande bensrosfeber.
  • Onykomykos (nagelsvamp) — reservoar som gör att fotsvampen ständigt återkommer.
  • Spridning till ljumskar (tinea cruris) via handduk eller kläder.
  • “Id-reaktion” (dermatofytid): steril, kliande vesikulär utslag på händerna som immunologisk reaktion.

Diagnostik

  • Klinisk diagnos i typfallet.
  • Direktmikroskopi av hudskrap i KOH visar septerade hyfer.
  • Svampodling eller PCR vid oklarhet eller inför systemisk behandling — särskilt vid misstänkt nagelengagemang.
  • Woods lampa är negativ (dermatofyterna vid tinea pedis fluorescerar inte, till skillnad från Microsporum canis i hårbotten).
  • Differentialdiagnoser: kontakteksem, psoriasis, dyshidrotiskt eksem, juvenil plantar dermatos, erytrasma (korallröd fluorescens).

Behandling

  • Lokalbehandling i 2–4 veckor är förstahandsval: terbinafinkräm (1–2 veckor räcker ofta) eller imidazol (klotrimazol, mikonazol).
  • Fortsätt 1–2 veckor efter att synliga symtom försvunnit.
  • Systemisk behandling med terbinafin 250 mg dagligen i 2–6 veckor vid utbredd, mockasintyp eller terapisvikt; alltid vid samtidig onykomykos.
  • Behandla samtidig nagelsvamp — annars återinfekteras huden.
  • Egenvård: torka noggrant mellan tårna, byt strumpor dagligen, luftiga skor, badtofflor i offentliga duschar, tvätta strumpor i 60 °C.

Klinisk pärla

Vid recidiverande erysipelas på underbenet — undersök alltid tåmellanrummen. Att behandla fotsvampen är ofta det som bryter recidivcykeln.

Tenta-fokus

Tinea pedis som ingångsport för erysipelas är en klassisk tentafråga. Kom ihåg “one hand, two feet”-mönstret och att lokalbehandling räcker utom vid nagelengagemang.

Kopplingar

Graph View

Backlinks