Svampinfektion

Kurs: Basvetenskap 6

Typ	Infektion orsakad av jästsvamp, mögelsvamp eller dermatofyt
Indelning	Ytlig, kutan, subkutan och invasiv (systemisk)
Vanligaste agens	Candida albicans, Aspergillus fumigatus, Trichophyton rubrum
Riskfaktor	Neutropeni, HIV, kortikosteroider, bredspektrumantibiotika, centrala infarter
Behandling	Azol, echinocandin eller Amfotericin B beroende på agens och djup

Vad är det?

• Svampar är eukaryota organismer med ergosterol i cellmembranet och kitin/glukan i cellväggen — dessa strukturer är målen för nästan alla antimykotika.
• Eukaryot likhet med värdcellen gör att antimykotika har smalare terapeutiskt fönster än antibakteriella medel.
• De flesta svampar är opportunister — sjukdom uppstår när barriärer eller immunförsvar sviktar.

Indelning och typexempel

Nivå	Exempel	Typiskt agens
Ytlig	Pityriasis versicolor	Malassezia furfur
Kutan	Fotsvamp, ringorm, nagelsvamp	Trichophyton, Microsporum, Epidermophyton
Slemhinna	Torsk, vaginal svamp	Candida albicans
Subkutan	Sporotrikos, mycetom	Sporothrix schenckii
Invasiv	Candidemi, aspergillos, PCP	Candida, Aspergillus, Pneumocystis

Patogenes

• Candida albicans växer som jäst kommensalt men bildar hyfer vid invasion — dimorfism är en virulensfaktor; adhesiner (Als3) och biofilm på katetrar är centrala.
• Aspergillus fumigatus inhaleras som konidier; hos neutropen patient sker angioinvasiv tillväxt → infarkter och blödning.
• Försvaret vilar på neutrofiler (mot mögel och invasiv candida) och Th17-celler (mot mukosal candida) — därför ger HIV slemhinnecandidos men sällan invasiv sjukdom.

Diagnostik

• Direktmikroskopi med KOH eller calcofluor white; odling på Sabouraud-agar.
• β-D-glukan (bred svampmarkör, ej för Cryptococcus) och galaktomannan (Aspergillus).
• DT thorax vid misstänkt aspergillos: halo sign och senare air crescent sign.
• Blododling har låg sensitivitet vid invasiv aspergillos men fångar ofta candidemi.

Behandling

• Azoler (flukonazol, vorikonazol, posakonazol): hämmar lanosterol-14α-demetylas → ergosterolbrist. Många CYP-interaktioner.
• Echinocandiner (kaspofungin, anidulafungin): hämmar β-1,3-glukansyntas → cellväggsdefekt. Förstahandsval vid candidemi.
• Amfotericin B: binder ergosterol och bildar porer; liposomal form vid svår mögelinfektion. Nefrotoxicitet och hypokalemi.
• Terbinafin vid dermatofytinfektion i naglar; lokal behandling räcker ofta vid ytlig hudsvamp.

Klinisk pärla

Vid candidemi ska alltid centrala infarter avlägsnas och ögonbottenundersökning göras — Candida sår gärna till retina och kräver längre och mer penetrerande behandling.

Tenta-fokus

Koppla mekanism till struktur: azoler och amfotericin B angriper ergosterol (membran), echinocandiner angriper β-glukan (cellvägg). Candida är oftast endogen (egen flora), Aspergillus alltid exogen (inandade sporer).

Kopplingar

• Candida albicans — vanligaste orsaken till invasiv svampinfektion på IVA
• Aspergillus fumigatus — angioinvasiv sjukdom hos neutropena
• Neutropeni — den enskilt viktigaste riskfaktorn för invasiv mögelsjukdom
• Ergosterol — svampens kolesterolmotsvarighet och läkemedelsmål
• Pneumocystis jirovecii — svamp som behandlas med Trimetoprim-sulfametoxazol, inte azoler