Oral candidos
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Opportunistisk Svampinfektion i munslemhinnan |
| Agens | Candida albicans (ca 80 %), C. glabrata, C. krusei |
| Nyckelfynd | Vita, avskrapbara beläggningar med rodnad botten |
| Diagnostik | Klinisk bild + KOH-preparat, odling vid terapisvikt |
| Behandling | Nystatin eller Flukonazol |
| Varningssignal | Oförklarad candidos hos vuxen → utred HIV |
Vad är det?
- Infektion i munhålans slemhinna orsakad av jästsvampen Candida albicans, som är en normal kommensal hos 30–60 % av friska.
- Sjukdom uppstår först när balansen rubbas — svampen är en opportunist, inte en klassisk patogen.
- Kallas även torsk (hos spädbarn) eller soor.
Etiologi och riskfaktorer
- Lokala: tandprotes (protesstomatit), muntorrhet (Xerostomi), inhalationssteroider utan munsköljning, rökning, dålig munhygien.
- Systemiska: Diabetes mellitus, Antibiotikabehandling (rubbar normalfloran), Kortikosteroider, Cytostatika, järn- och B12-brist.
- Immunbrist: HIV (CD4 < 200–400), hematologisk malignitet, transplantation, nyfödda och äldre.
Patogenes
- Candida växer som jästform (kommensal) men övergår till hyf-/pseudohyfform vid invasion — morfologiskt skifte styrt av bl.a. Efg1/Hwp1.
- Adhesiner (Als-familjen) binder epitel; sekreterade aspartylproteaser (Sap) och candidalysin bryter ner slemhinnebarriären.
- Biofilm på proteser och katetrar ger kraftigt ökad antimykotikatolerans.
- Försvar sker via Th17-svar och neutrofiler — därför ger IL-17-hämmare och neutropeni ökad risk.
Kliniska former
| Form | Utseende | Karakteristika |
|---|---|---|
| Pseudomembranös (torsk) | Vita avskrapbara plack | Blöder lätt vid avskrapning; vanligast |
| Erytematös/atrofisk | Rodnad, ömmande slemhinna | Ofta gomslemhinna under protes; sveda |
| Hyperplastisk | Vita, ej avskrapbara plack | Kan vara premalign — biopsera |
| Angulär cheilit | Sprickor i mungiporna | Ofta blandinfektion med Staphylococcus aureus |
Symtom
- Sveda, smärta, förändrad smak (dysgeusi), muntorrhet.
- Sväljsmärta eller retrosternal smärta talar för spridning till esofageal candidos.
- Barn: matningssvårigheter, gnällighet.
Diagnostik
- Främst klinisk. Skrapprov för direktmikroskopi med KOH-preparat visar jästceller och pseudohyfer.
- Odling med resistensbestämning vid terapisvikt eller recidiv (misstänk C. glabrata — nedsatt azolkänslighet).
- Biopsi vid hyperplastisk form för att utesluta Dysplasi eller Skivepitelcancer.
Differentialdiagnoser
- Oral hårig leukoplaki (EBV, ej avskrapbar, tungans sidorand).
- Lichen planus, leukoplaki, Aftös stomatit, kemisk brännskada.
Behandling
- Lokalt förstahandsval: Nystatin oral suspension 1 mL x 4 i 1–2 veckor, eller mikonazol munhålegel.
- Systemiskt: Flukonazol 100–200 mg x 1 i 7–14 dagar vid utbredd, esofageal eller immunsuppressionsrelaterad sjukdom.
- Vid azolresistens: Ekinokandiner (kaspofungin) eller Amfotericin B.
- Åtgärda orsak: proteshygien, munsköljning efter inhalationssteroid, glukoskontroll, salivstimulering.
Klinisk pärla
Skrapbarhet skiljer formerna: pseudomembranös candidos går att skrapa bort och lämnar en rodnad, lätt blödande botten — Leukoplaki och hyperplastisk candidos gör det inte. Det som inte går att skrapa bort ska biopseras.
Tenta-fokus
Oral candidos hos en tidigare frisk vuxen utan lokala riskfaktorer är en HIV-indikatorsjukdom. Esofageal candidos är dessutom en AIDS-definierande diagnos. Ta HIV-test.
Kopplingar
- Candida albicans — agens; dimorf jästsvamp med hyfbildning som virulensfaktor
- HIV — viktig bakomliggande immunbrist vid oförklarad candidos
- Flukonazol — azol som hämmar lanosterol-14-alfa-demetylas
- Nystatin — polyen som binder ergosterol, ges lokalt
- Normalflora — antibiotika rubbar balansen och predisponerar
- Th17-svar — central immunförsvarsmekanism mot slemhinnecandida