Candida
Kurs: Basvetenskap 5
Vad är det?
- Candida är ett släkte av jästsvampar som ingår i människans normalflora i Munhåla, Mag-tarmkanalen, Vagina och på Hud.
- Blir patogen (opportunist) när barriärer bryts eller immunförsvaret försvagas.
- Vanligaste arten är Candida albicans; övriga kliniskt viktiga är C. glabrata, C. parapsilosis, C. tropicalis, C. krusei och den multiresistenta Candida auris.
Mikrobiologi och virulensfaktorer
- Grampositivt färgande, ovala jästceller med Knoppning; C. albicans bildar dessutom Pseudohyfer och äkta Hyfer samt Klamydosporer — dimorfism som är central för invasion.
- Identifieras klassiskt med groddslangtest (germ tube) vid 37 °C, positivt för C. albicans.
- Virulensfaktorer: Adhesiner (Als-familjen), Biofilm-bildning på katetrar och proteser, sekreterade aspartylproteaser (Sap), Candidalysin (toxin från hyfer) och fenotypisk växling.
Riskfaktorer
- Bred Antibiotikabehandling (rubbad bakteriell normalflora).
- Diabetes mellitus, Graviditet, Kortikosteroider, Cytostatika, Neutropeni.
- HIV/AIDS — Orofaryngeal candidos och Esofagit är AIDS-indikerande vid låga CD4.
- Centrala venkatetrar, Parenteral nutrition, intravenöst missbruk, tarmkirurgi, hjärtklaffproteser.
- Nedsatt Th17-funktion (t.ex. mutationer i STAT3, IL-17-receptor) ger Kronisk mukokutan candidos — belyser att Th17/IL-17 är avgörande vid slemhinneförsvar, medan Neutrofiler skyddar mot systemisk spridning.
Kliniska manifestationer
- Oral candidos (torsk): vita, avskrapbara beläggningar på rodnad botten; hos spädbarn, Inhalationssteroider-användare och immunsupprimerade.
- Vulvovaginal candidos: klåda, sveda, tjock vit flytning; ofta efter antibiotika eller vid diabetes.
- Candidaesofagit: Odynofagi och Dysfagi — AIDS-definierande.
- Intertriginös candidos och blöjdermatit, Onykomykos/paronyki.
- Kandidemi och invasiv candidos: vanligaste orsaken till nosokomial svampsepsis; kan ge Endoftalmit, Endokardit, leverabscesser (kronisk disseminerad candidos), Njurabscess.
Diagnostik
- Mikroskopi med KOH-preparat eller Gramfärgning — jästceller med pseudohyfer.
- Odling på Sabouraud-agar; artbestämning med MALDI-TOF eller kromogen agar.
- Blododling vid misstänkt kandidemi (sensitivitet endast ~50 %); komplettera med Beta-D-glukan (positivt även vid Pneumocystis, negativt vid Kryptokockos och Mukormykos).
- Ögonbottenundersökning vid kandidemi för att utesluta endoftalmit; alltid överväg Ekokardiografi.
- Resistensbestämning är viktig givet artvariationen.
Behandling
- Lokal: Nystatin, Klotrimazol, Mikonazol vid mukokutan sjukdom.
- Systemisk mukosal sjukdom: peroralt Flukonazol.
- Kandidemi/invasiv candidos: Ekinokandiner (Kaspofungin, Anidulafungin, Mikafungin) som förstahandsval — bra effekt även på Biofilm och mot azolresistenta arter.
- Avlägsna alltid infekterade centrala infarter.
- Resistensmönster: C. krusei är intrinsiskt flukonazolresistent, C. glabrata ofta dosberoende känslig/resistent, C. parapsilosis har högre MIC för ekinokandiner, Candida auris kan vara resistent mot alla tre klasserna.
Klinisk pärla
Oral candidos hos en vuxen utan uppenbar orsak (inga inhalationssteroider, ingen antibiotikakur) ska föranleda HIV-test och blodsockerkontroll — det kan vara första tecknet på underliggande immundefekt eller diabetes.
Tenta-fokus
Immunologiskt: T-celler/Th17 skyddar mot mukokutan candidos, Neutrofiler mot invasiv/disseminerad candidos. Därför får HIV-patienter torsk men sällan kandidemi, medan neutropena patienter får svampsepsis.
Kopplingar
- Candida albicans — vanligaste arten
- Azoler — huvudsaklig läkemedelsgrupp
- Ekinokandiner — förstahandsval vid invasiv sjukdom
- Neutropeni — nyckelriskfaktor för kandidemi
- Th17 — immunförsvaret mot slemhinnecandida