Faktor H
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Ett lösligt plasmaprotein som är den viktigaste negativa regulatorn av komplementets alternativa väg.
- Uppgiften är att skilja “eget” från “främmande” på ytnivå: faktor H binder till ytor som är täckta av sialinsyra och glykosaminoglykaner - alltså kroppens egna celler - och stänger av komplementaktiveringen där.
- På bakterieytor, som normalt saknar dessa sockergrupper, binder faktor H inte, och den spontant deponerade C3b får fortsätta amplifiera.
Varför är det viktigt / Mekanism
- Alternativa vägen är i ständig “tick-over”: C3 hydrolyseras spontant hela tiden och kan deponeras på vilken yta som helst. Systemet är alltså default på, och specificiteten skapas av var det stängs av - inte av var det slås på.
- Faktor H verkar på två sätt: den är kofaktor åt faktor I vid nedbrytning av C3b till inaktivt iC3b, och den accelererar sönderfallet av C3-konvertaset C3bBb.
- Mikrobiell kapning av faktor H är en av de mest utbredda immunflyktsstrategierna:
- Neisseria meningitidis - fHbp (factor H binding protein), som därför blivit huvudantigenet i serogrupp B-vaccinet.
- Streptococcus pyogenes - M-protein.
- Borrelia - CRASP-proteiner.
- Haemophilus influenzae, *Candida albicans*, Pseudomonas aeruginosa med flera.
- Genom att klä sig i värdens egen “av-knapp” lurar bakterien komplementsystemet att den är kroppsegen vävnad.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Mutationer i faktor H (eller i faktor I, MCP/CD46) orsakar Atypiskt hemolytiskt uremiskt syndrom (aHUS) - okontrollerad komplementaktivering på endotelet ger trombotisk mikroangiopati, njursvikt och hemolys. Behandlas med eculizumab (anti-C5).
- Faktor H-polymorfism (Y402H) är den starkaste kända genetiska riskfaktorn för Åldersrelaterad makuladegeneration.
- Faktor H-autoantikroppar ger förvärvad aHUS och C3-glomerulopati.
- Kliniskt viktigt i motsatt riktning: eculizumabbehandling blockerar C5 och ger därmed samma sårbarhet som terminal komplementbrist - patienterna måste vaccineras mot meningokocker och ofta ha antibiotikaprofylax.
Klinisk pärla
Ett barn eller en ung vuxen med återkommande meningokockinfektioner ska utredas med komplementfunktionsanalys (CH50 och AH50). Låg AH50 med normal CH50 pekar mot alternativa vägen; båda låga pekar mot den gemensamma terminala vägen (C5-C9). Recidiverande Neisseria-infektioner är i praktiken patognomont för komplementdefekt.
Tenta-fokus
Poängen med faktor H är den konceptuella inversionen: komplementets alternativa väg diskriminerar inte genom att känna igen fienden, utan genom att skydda vännen. Alla mekanismer där mikrober rekryterar faktor H är variationer på ett och samma tema - att stjäla värdens skyddsmärkning.
Kopplingar
Relaterat: Komplementsystemet, Immunflykt, Neisseria meningitidis, M-protein, Meningokocksepsis, Sialinsyra, Borrelia