NS1

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Icke-strukturellt protein 1 hos flavivirus, framför allt denguevirus — ett glykoprotein som produceras i stora mängder av infekterade celler och utsöndras till blodbanan.
• Utgör grunden för NS1-antigentest, den viktigaste snabbdiagnostiska metoden vid tidig denguefeber.
• Finns även hos zikavirus, gula febern-virus, TBE-virus och West Nile-virus, men den kliniska användningen är störst vid dengue.

Funktion i virusets livscykel

• Deltar i RNA-replikation som del av replikationskomplexet i endoplasmatiska nätverket.
• Utsöndras som hexamer med lipidkärna och cirkulerar fritt i plasma i höga koncentrationer.
• Bidrar till immunevasion genom att hämma komplementsystemet (binder C4, C1s och faktor H) och störa TLR-signalering.

Patofysiologisk betydelse

• Cirkulerande NS1 binder till glykokalyx på endotelceller och aktiverar TLR4 på makrofager — ger frisättning av TNF-alfa, IL-6 och IL-1beta.
• Nedbrytning av endotelial glykokalyx ökar kärlpermeabiliteten och orsakar plasmaläckage — kärnmekanismen bakom svår dengue med hemokoncentration, ascites, pleuravätska och chock.
• Antikroppar mot NS1 kan korsreagera med trombocyter och endotel och bidra till trombocytopeni och blödning.
• NS1-nivån i plasma korrelerar med sjukdomens svårighetsgrad.

Diagnostisk användning

• NS1-antigentest blir positivt redan dag 1 av febern och är kvar positivt i cirka 5–7 dagar — alltså under den viremiska fasen innan antikroppar hunnit bildas.
• Kompletteras med IgM och IgG-serologi, som blir positiva från dag 5 och framåt — de två metoderna täcker tillsammans hela förloppet.
• RT-PCR är känsligast tidigt men mindre tillgänglig; NS1-snabbtest kan göras patientnära.
• Vid sekundärinfektion med annan dengueserotyp är NS1-testets känslighet lägre eftersom befintliga antikroppar binder antigenet i immunkomplex.
• Korsreaktivitet mellan flavivirus förekommer — tolka i ljuset av resehistorik och vaccinationsstatus mot gula febern och japansk encefalit.

Klinisk kontext

• Vid feber hos hemvändande resenär från Sydostasien, Latinamerika eller Afrika är dengue en huvuddiagnos vid sidan av malaria — uteslut alltid malaria först.
• Varningstecken vid dengue: buksmärta, ihållande kräkning, slemhinneblödning, letargi, stigande hematokrit med fallande trombocyter.
• Behandlingen är understödjande med noggrann vätskebalans; NSAID och acetylsalicylsyra ska undvikas på grund av blödningsrisk — använd paracetamol.
• Antikroppsberoende förstärkning (ADE) förklarar varför en andra infektion med annan serotyp ger svårare sjukdom.

Klinisk pärla

Kombinera alltid NS1 och serologi. Ett negativt NS1 dag 6 utesluter inte dengue — då är det IgM som ska vara positivt. Och en febril hemvändare ska ha malariaprov innan dengue utreds.

Tenta-fokus

NS1 = tidig markör (dag 1–7, viremisk fas), IgM = senare markör (från dag 5). NS1 bidrar dessutom mekanistiskt till plasmaläckaget vid svår dengue genom att bryta ned endotelets glykokalyx.

Kopplingar

• Denguevirus — viruset NS1 främst kopplas till
• Denguefeber — sjukdomen som diagnostiseras
• Flavivirus — virusfamiljen
• Antikroppsberoende förstärkning — mekanism bakom svår sekundärinfektion
• Plasmaläckage — den patofysiologiska konsekvensen
• Malaria — huvuddifferentialdiagnos vid febril hemvändare