Hematokrit

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser

Vad är det?

Erytrocyternas volymandel av helblodet. Begreppet är synonymt med erytrocytvolymfraktion (B-EVF), som är den svenska rekommenderade termen; hematokrit är den äldre, internationellt förhärskande beteckningen och används fortfarande i kliniskt tal.

Mekanism

• Namnet kommer av den ursprungliga metoden: blod i ett kapillärrör centrifugeras så att cellerna packas i botten och pelarens höjd avläses som andel av totalen.
• Den centrifugerade hematokriten överskattar något det sanna värdet eftersom en liten mängd plasma stannar mellan cellerna (“trapped plasma”).
• I automatiska instrument beräknas värdet i stället som MCV × EPK.
• Hematokriten är den huvudsakliga bestämningsfaktorn för blodets viskositet, som stiger brant vid höga värden.

Klinisk relevans & Diagnostik

Hematokrit stiger vid Polycytemia vera, sekundär polycytemi och intorkning, och sjunker vid anemi och hydremi — identisk bedömningsprofil med EPK. Vid polycytemia vera används hematokriten som behandlingsmål eftersom trombosrisken är viskositetsdriven. Hög hematokrit är också en felkälla vid koagulationsprov i citratrör, där plasmavolymen blir liten i förhållande till citratmängden och koagulationstiderna falskt förlängs. När blodkroppskonstanterna en gång fastställts kan man enligt kompendiet avstå från att upprepa både hematokrit och erytrocytantal och i stället följa hemoglobinvärdet.

Kopplingar

Relaterat: Erytrocytvolymfraktion, Erytrocytpartikelkoncentration, MCV, Polycytemia vera, Dehydrering, Centrifugering, Anemi, Blodstatus