Centrifugering

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen, 05 Koagulation och Hemostas, 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik

Vad är det?

Separation av ett prov i faser med hjälp av centrifugalkraft. Vid blodprov skiljs cellerna från plasma eller serum; vid urinprov fälls formelementen ut som sediment. Centrifugering inne på laboratoriet räknas fortfarande till preanalys, eftersom faserna definieras av tidpunkten relativt själva mätningen — inte av var arbetet utförs.

Mekanism

• Cellerna sedimenterar snabbast eftersom de har högst densitet; ovanför bildas plasma (om provet är antikoagulerat) eller serum (om blodet fått koagulera först).
• I citratrör blandas 1 del trinatriumcitrat + 9 delar blod; efter centrifugering erhålls så kallad citratplasma som används till koagulationsanalyser.
• Vid urinanalys är urinsedimentet den bottensats som ansamlats efter att urinen centrifugerats i ett provrör; sedimentets formelement — celler, cylindrar med mera — bedöms sedan under mikroskop. Vid osmolalitetsbestämning avlägsnas fasta partiklar först genom centrifugering.
• pH-bestämning i urin utförs däremot alltid på färsk och ocentrifugerad urin.
• Många större laboratorier låter en preanalytisk robot sköta centrifugering, uppdelning i flera rör, märkning och sortering; automatiseringen minskar risken för fel orsakade av den mänskliga faktorn.

Klinisk relevans & Diagnostik

Fördröjd eller utebliven centrifugering är en klassisk preanalytisk felkälla: cellerna fortsätter sin metabolism i röret och läcker innehåll till plasman, vilket bland annat höjer kalium och LD. För vissa prover — till exempel blodgaser och en del koagulationsprover — är det därför viktigt att de omgående når laboratoriet för att analyseras eller tas om hand och centrifugeras. Alltför hård centrifugering eller felaktig hantering kan i stället orsaka hemolys, vilket stör flera analyser genom interferens.

Kopplingar

Relaterat: Preanalys, Provhantering, Citratplasma, Urinsediment, Preanalytisk robot, Hemolys, Provtransport