Urinosmolalitet

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik

Vad är det?

Mått på urinens halt av lösta ämnen, beroende av de molala koncentrationerna av molekyler och joner. Urinosmolalitet ger ett bättre och mer adekvat mått på njurarnas koncentrationsförmåga än urinens specifika vikt och anges i mosmol/kg.

Mekanism

• Njuren reglerar vätske- och elektrolytbalansen utifrån förändringar i kroppsvätskornas osmolalitet — dvs. partikelantalet, inte partikelmassan. Därför är osmolalitet det fysiologiskt korrekta måttet.
• Njurarna kan normalt variera urinosmolaliteten mellan 60 och 1400 mosm/kg. Variationen styrs av antidiuretiskt hormon (ADH).
• Antalet fungerande nefron är avgörande: är nefronen få ökar belastningen på varje enskilt nefron (kan uppgå till 10–15 gånger mer). Det ökade innehållet av lösta substanser i primärurinen hämmar reabsorptionen → Osmotisk diures → så småningom Isostenuri, där urinen är isoton med plasma.
• Analysprincip: fryspunktsnedsättningen mäts med osmometer och är proportionell mot den molala koncentrationen av lösta partiklar. En lösning med koncentrationen 1 osmol/kg fryser vid −1,858 °C. Fasta partiklar avlägsnas först med centrifugering; avläsning sker i mosmol/1000 g H₂O.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Desmopressintest (Minirintest): morgonprov efter 8–10 timmars vätskekarens. Normal koncentrationsförmåga = > 800 mosmol/kg; ca 600 mosmol/kg är tillfredsställande hos patienter över 60 år.
• Normal koncentrationsförmåga kan inte förväntas när GFR sjunkit under hälften av det normala. Nedsatt koncentrationsförmåga är ett känsligt men ospecifikt tecken på försämrad tubulusfunktion.
• Används vid tubulusskador — Pyelonefrit, Alkalos, Hypokalcemi, Chock, Renal ischemi — samt vid uppföljning av litiumskada med Polyuri, och i utredning av Diabetes insipidus.
• Felkälla att undvika: före ett törstprov måste man förvissa sig om att patienten inte är uremisk eller suburemisk. Patienter med latenta eller manifesta ödem kan inte koncentrera urinen normalt under utsvämning av dessa.

Kopplingar

Relaterat: Specifik vikt, Isostenuri, ADH, Desmopressin, Osmotisk diures, Tubulusskada, Polyuri, Fryspunktsnedsättning