Pyelonefrit

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1, Basvetenskap 6, MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik

Vad är det?

Pyelonefrit är en infektion som spridit sig från urinblåsan upp till njurbäckenet och njurvävnaden — en högre urinvägsinfektion och en mer allvarlig form än cystit. Orsakas oftast av Uropatogen Escherichia coli, som via P (Pap)-pili interagerar med njurceller.

Mekanism

Bakterier (vanligast E. coli) vandrar från en obehandlad eller obemärkt cystit vidare uppåt via uretärerna till njurbäckenet, där de orsakar en direkt vävnadsinfektion med neutrofil infiltration i njurparenkymet.

Klinisk relevans & Diagnostik

Ger, till skillnad från enkel cystit, feber, flanksmärta och ofta systemisk sjukdomskänsla. Obehandlad kan pyelonefrit orsaka ärrbildning och kronisk njurskada, särskilt vid återkommande episoder. Skiljs från andra urinvägsinfektioner: cystit (blåsa), prostatit (prostata) och uretrit (urinrör).

Klinisk pärla

Pyelonefrit kräver mer intensiv (ofta parenteral) antibiotikabehandling än cystit, just på grund av risken för direkt njurparenkymskada och systemisk spridning (urosepsis) om den lämnas obehandlad.

Klinisk kemi

• Urintestremsa: vid pyelonefrit ses positivt nitrit, positiva leukocyter samt ofta erytrocyter och protein. Avläsningstid är 60 sekunder för nitritfältet och 1–2 minuter för leukocytfältet.
• Felkällor på stickan: ett negativt nitrittest utesluter inte signifikant bakteriuri. Urinen måste ha stått i blåsan ≥ 4 timmar, bakterietalet får inte vara för lågt och nitrathalten i kosten måste räcka. Pseudomonas aeruginosa kan omvandla nitrit vidare till kvävgas → falskt negativt. Leukocytfältet störs av nitrofurantoin (brunfärgning), höga glukoskoncentrationer och hög densitet.
• Provtagning: kastat mittstråleprov, helst morgonurin, där första och sista portionen kastas. Urinsediment kräver 10 mL nykastad urin inom en timme till laboratoriet (kylförvaring max 4 timmar).
• Sedimentfynd vid akut pyelonefrit (i ordning): leukocyter, glitterceller, leukocytaggregat, (erytrocyter), (njurepitel), leukocytcylindrar och bakterier. Vid kronisk pyelonefrit tillkommer njurepitelcylindrar och korniga cylindrar. Cylindrarna är den information som inte kan fås med testremsa.
• CRP: kraftig CRP-stegring vid urinvägsinfektion talar för njurpåverkan, dvs. pyelonefrit, och är det praktiska sättet att skilja övre från nedre UVI.
• Njurfunktion: P-Kreatinin och P-Cystatin C med automatiskt beräknat eGFR. Cystatin C är att föredra initialt när endast lätt njurpåverkan misstänks, hos äldre och vid reducerad muskelmassa; kreatinin störs av muskelmassa, kön, ålder, kött i kosten och intorkning.
• Tubulusfunktion: nedsatt koncentrationsförmåga är ett känsligt men ospecifikt tecken på tubulusskada och ses vid pyelonefrit. Vid desmopressintest innebär normal koncentrationsförmåga U-Osmolalitet >800 mosmol/kg, medan ca 600 mosmol/kg är tillfredsställande hos patienter över 60 år.
• Proteinmönster: vid tubulär skada ökar Protein HC i urinen (tubulär proteinuri) — detta detekteras i princip inte av konventionella testremsor.

Tenta-fokus

Cylindrarna avgör nivån: leukocytcylindrar → pyelonefrit (övre UVI); enbart leukocyter och bakterier utan cylindrar → cystit (nedre UVI); erytrocytcylindrar → akut glomerulonefrit.

Kopplingar

Relaterat: Cystit, Njurstenar, Kronisk njursvikt, Uropatogen Escherichia coli, Modul 5 - CNS-infektioner & sexuellt överförbara infektioner, Njure, Urintestremsa, Urinsediment, CRP, Cystatin C