P-pili
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- P-pili (pyelonefritassocierade pili) är adhesionsorganeller hos uropatogen *E. coli*, kodade av pap-operonet (pyelonephritis-associated pili). Spetsadhesinet heter PapG.
Varför är det viktigt / Mekanism
- PapG binder Gal-α(1-4)-Gal-motivet i globoserieglykolipider på njurens epitelceller - samma sockerstruktur som utgör blodgruppssystemet P på erytrocyter, vilket gav pilus dess namn.
- Bindningen möjliggör kolonisation av övre urinvägarna trots urinflödet nedåt, alltså uppåtstigande (ascenderande) infektion.
- P-pili triggar dessutom frisättning av ceramid från de bundna glykolipiderna, vilket fungerar som en TLR4-agonist och driver det kraftiga inflammatoriska svaret vid pyelonefrit.
- Regleras liksom typ 1-pili av fasvariation, här via metylering av pap-promotorn (epigenetisk switch snarare än DNA-inversion).
Klinisk relevans & Diagnostik
- P-pili är den bästa enskilda markören för pyelonefritogena stammar: de finns hos ca 90 % av isolat vid pyelonefrit men bara hos en minoritet av cystitisolat och fekala isolat.
- Personer med blodgrupp P1 har fler receptorer och löper högre risk för recidiverande pyelonefrit - ett tydligt exempel på hur värdgenetik styr infektionskänslighet, jämför FUT2 och norovirus.
- Kliniskt innebär pyelonefrit att ett antibiotikum med god vävnadspenetration krävs - nitrofurantoin och pivmecillinam är därför olämpliga trots att stammen kan vara känslig in vitro.
Klinisk pärla
Att blodgrupp P1 ökar risken för pyelonefrit och att icke-sekretorer är skyddade mot norovirus är två sidor av samma princip: patogenens receptor är ofta en normal, genetiskt varierande värdglykan - inte något patologiskt.
Tenta-fokus
Adhesinet bestämmer lokalisationen. PapG/Gal-Gal = njure = pyelonefrit. FimH/mannos = blåsa = cystit. Detta är det klassiska exemplet på vävnadstropism styrd av en enda ytstruktur.
Kopplingar
Relaterat: Typ 1-pili, UPEC, Pyelonefrit, Pilus, TLR4, Fasvariation