07 Analysverksamhet inom Primärvården

Analysverksamhet inom Primärvården

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi

Målsättning

• Kunna välja och tolka vanliga patientnära analyser för att tillsammans med anamnes och status göra en första bedömning inför vidareutredning eller uppföljning av sjukdomstillstånd.
• Känna till grundläggande terminologi för enkla patientnära analyser.
• Kunna redogöra för enkla kemiska principer bakom vissa patientnära kliniskt kemiska analyser.
• Ha grundläggande kunskap om preanalytiska och postanalytiska felkällor.
• Kunna redogöra för indikationerna till patientnära analyser som används i diagnostiskt syfte i primärvården.
• Kunna förklara när i sjukdomsförloppet olika analyser bör beställas, och varför kännedom om tidsförloppet är viktigt.
• Kunna inhämta information om analyserna, välja lämplig analys för diagnostik, tolka resultaten för att ställa diagnos, samt inhämta information om felkällor vid oväntad avvikelse från förväntat analysresultat.

Patientnära analyser (PNA) — definition och organisation

Definition

PNA (patientnära analyser) = laboratoriemedicinska analyser som utförs av hälso- och sjukvårdspersonal på patientvårdande enheter. Både provtagning och analys sker nära patienten.

• Fördel: analyssvar fås snabbt eftersom transporttid till det större centrallaboratoriet inte behöver räknas in.
• Arbetsfördelning mellan primärvårdsenhet och centrallaboratorium avgörs från fall till fall utifrån:
  • tidsaspekter
  • kostnadsaspekter
  • avståndet mellan primärvårdsenheten och laboratoriet
• Två typer av analysverksamhet i primärvården — viktigt att skilja på:
  • PNA i egentlig mening: analyser som utförs av primärvårdspersonal (undersköterskor, BMA, sjuksköterskor).
  • Laboratorieanalyser i primärvården: analyser som utförs av personal från ett kliniskt kemiskt laboratorium som arbetar inom primärvården.

Kvalitetskontroll och regelverk

Vid egen analysverksamhet måste man särskilt beakta kvalitetskontroll, provtagningsrutiner och dokumentation av analysresultat (analysnamn, referensområden etc.). Generella riktlinjer:

• Patientnära analyser är endast motiverade om resultatet är av avgörande betydelse för patientens omedelbara omhändertagande.
• Vårdgivare som utför patientnära analyser är skyldiga att teckna särskilt avtal om kvalitetsstöd med ett av SWEDAC-ackrediterat laboratorium.
• Vårdgivaren ska följa laboratoriets anvisningar för utförande och kvalitetssäkring av analyserna.
• En given analys bör utföras med angiven metod — vissa metoder är endast rekommenderade för viss typ av verksamhet eller vissa kliniska frågeställningar.
• Alla önskemål om att etablera nya patientnära analyser bör diskuteras med företrädare för ackrediterat laboratorium.
• Inom Region Stockholm finns beskrivningar av när PNA kan användas i Vårdgivarguiden, samt Karolinska Universitetslaboratoriets lista över rekommenderade PNA-metoder och deras kvalitetssäkring.

Tenta-fokus

De i särklass vanligaste analyserna inom den patientnära vården är P-CRP, kP-PK(INR) och urintestremsa.

Analyser som utförs inom primärvården

Område	Analyser
Hematologi	kB-Hb (vanligast), enstaka laboratorier även Blodstatus
Infektion/inflammation	P-CRP, P-Mononukleostest, svalgodling/snabbtest Streptokocker; på särskild begäran B-Erc-Sänkningsreaktion
Urin	U-hCG (graviditetstest), U-Testremsa (allmänscreening eller vid misstänkt Urinvägsinfektion), U-Drogtest, enstaka lab även Urinsediment
Diabetes	fP-Glukos (oftast), ibland B-HbA1c
Koagulation	kP-PK(INR) för kontroll av Waran-behandling; P-Fibrin-D-Dimer som hjälpmedel att utesluta DVT
Faeces	F-Hemoglobin — påvisar blod i faeces vid misstanke om blödning i mag-tarmkanalen
Allergi	Snabbtest allergiscreening (IgE)

Patientnära funktionstester

• fPt-Glukosbelastning: vanligaste funktionstestet (Glukosbelastning).
• fPt-Laktosbelastning: utförs på något enstaka primärvårdslaboratorium (Laktosintolerans).

Ytterligare patientnära analyser

• Blodgaser räknas till patientnära analyser. Blodgasapparater kan utöver fullständiga blodgaser även ge:
  • beräknade syra-bas-parametrar
  • Hb, glukos, laktat och elektrolyter
  • i vissa fall även kreatinin och bilirubin
• Mikroskopering: några få primärvårdslaboratorier utför mikroskopering av CSV-celler och analys av spermier.
• Alla metoder är inte lämpliga för alla patientgrupper eller situationer — lämpligheten att införa/använda en viss PNA-metod måste övervägas i varje enskilt fall.

S/P-CRP — indikationer och biokemi

Indikationer

• Utredning av bakteriella infektioner.
• Differentialdiagnostik mellan bakteriella och virusbetingade febrila tillstånd.
• Uppföljning av behandlingsresultat vid bakteriella infektioner och aktiva kroniska inflammatoriska tillstånd.

Biokemi

• C-reaktivt protein: protein som binder till C-polysackariden i kapseln hos vissa pneumokocker — därav namnet.
• Struktur: uppbyggt av fem identiska peptidkedjor, vardera med molekylvikt 21 000.
• Syntes: normalt i små mängder i hepatocyterna. Sekundärt till ett inflammatoriskt svar ökar CRP tillsammans med andra positiva akutfasproteiner.
  • Positiva akutfasproteiner = alla proteiner vars synteshastighet mer än fördubblas vid akutfasreaktion.
  • Syntesökningen regleras framför allt av IL-6, men även av IL-1 och TNF.
• Verkningsmekanism: CRP känner igen fosfocholin, den hydrofila delen av fosfatidylcholin i cellmembranet. Komplexbindningen till cellmembranet aktiverar komplementaktivering via den klassiska vägen. På så sätt tros CRP bidra till aktivering av makrofager som sedan fagocyterar skadade och döda celler samt cellfragment.
• Receptorer för CRP finns på T-lymfocyter men inte på B-lymfocyter.
• CRP är ett av de proteiner som reagerar kraftigast på sjukdomsprocesser, med snabb ökning och kort halveringstid. Nedbrytningen är inte beroende av typen av inflammation.

Klinisk pärla

Att nedbrytningen är oberoende av inflammationstypen är själva anledningen till att CRP fungerar så bra för förloppsuppföljning — nivån speglar aktuell syntes, alltså aktuell sjukdomsaktivitet, oavsett grundsjukdom.

S/P-CRP — tillstånd som ger CRP-ökning

• CRP är en ospecifik markör — ökning ses vid många olika sjukdomstillstånd.
• CRP ökar vid:
  • aseptiska nekroser
  • de flesta kroniska inflammationer
  • ibland vid maligna sjukdomar
  • djup ventrombos
• Kraftig ökning vid bakteriella infektioner, men bara lätt ökning vid okomplicerade virusinfektioner — därför används CRP flitigt i primärvården.
• Interkurrenta bakteriella infektioner: CRP kan avslöja dessa, eftersom CRP-stegring kan ses före feber, samt hos gamla och späda barn utan feber.
  • Interkurrent = sjukdom som tillstöter och förändrar förloppet av en redan föreliggande sjukdom.

S/P-CRP — bedömning och referensintervall

Referensintervall: < 10 mg/L

Nivå	Värde	Typiska tillstånd
Lätt ökning	ca 10–40 mg/L	En rad olika sjukdomstillstånd, även initialskedet av bakteriella infektioner
Måttlig ökning	ca 60–100 mg/L	Bakteriella infektioner, RA i aktivt skede, Polymyalgia reumatika, ibland maligniteter, Mononukleos
Kraftig ökning	ca 200 mg/L eller mer	Bakteriella infektioner (t.ex. Pneumoni, Sepsis), högaktiv RA, polymyalgia rheumatica, Hjärtinfarkt — men även kraftiga virusinfektioner såsom hepatiter och fulminant Influensa

Differentialdiagnostik

• Akuta andningsbesvär: CRP-ökning talar för pneumoni. Vid okomplicerad astma är CRP inom referensområdet.
• Okomplicerade virussjukdomar: CRP vanligtvis < 10 mg/L.
• Bakteriell Urinvägsinfektion: kraftig CRP-stegring kan tala för njurpåverkan, dvs. Pyelonefrit.

Tenta-fokus

Klassisk fälla: “hög CRP = bakteriellt”. Kraftiga virusinfektioner (hepatiter, fulminant influensa) kan ge CRP ≥ 200 mg/L, och en tidig bakteriell infektion kan ligga på 10–40 mg/L. Tidpunkten i förloppet är avgörande för tolkningen.

Halveringstid och kinetik

• Halveringstid: CRP-koncentrationen halveras på ca 1–2 dygn i utläkningsfasen av en okomplicerad akut inflammatorisk process.
• Den relativt snabba normaliseringen gör att regelbunden CRP-analys tidigt kan påvisa komplicerade infektioner, t.ex. postoperativt eller vid utebliven effekt av insatt behandling.
• Fysiologisk variant: under graviditet sker en gradvis ökning av CRP till ungefär det dubbla av referensvärdesgränsen.

Begränsning

• CRP kan inte ersätta B-Erc-Sänkningsreaktion i de fall man utreder sjukdomar som — förutom ett inflammatoriskt svar — också ger förändringar i immunglobulinnivåerna:
  • Myelom
  • SLE
  • benign monoklonal gammopati
  • monoklonal gammopati av uncertain significance (MGUS)

P-CRP känslig (hs-CRP) som riskmarkör för ateroskleros

Indikation

• CRP känslig (high sensitive CRP) är användbar vid riskbedömning hos:
  • till synes friska personer
  • patienter med låggradig inflammation
  • patienter med instabil angina och akut hjärtinfarkt (AMI)
• Används tillsammans med lipidstatus, homocystein och andra analyser för att utreda risken för utveckling av ateroskleros.

Inflammation och kardiovaskulär risk — mekanism

• Exakt mekanism för aterosklerosutveckling är inte klarlagd, men inflammation sekundär till infektion spelar en stor roll.
• Vid ateroskleros finns plackbildningar som innehåller monocyter och T-lymfocyter.
• Kedjan:
  • Ansamling av oxiderat LDL attraherar monocyter och lymfocyter.
  • Monocyterna transformeras till makrofager som börjar fagocytera kolesterol.
  • Cellerna utsöndrar cytokiner, tillväxtfaktorer och adhesionsfaktorer: IL-1 och IL-2, TNFα, interferon γ och CSF.
  • Dessa faktorer stimulerar levern till ökad syntes av CRP.
• Fysiologisk funktion av CRP: utlösa en ospecifik försvarsmekanism mot infektion och hjälpa makrofager att ta upp förändrade lipoproteiner.

Referensvärden vid riskbedömning

• Vid användning som riskmarkör för aterosklerotisk sjukdom (eller låggradig inflammation) gäller lägre referensvärden än vid bedömning av inflammatoriska tillstånd.
• Hos helt friska individer har man med känsliga metoder kunnat se halter ned till 0,2 mg/L.
• Med rutinmetoden hs-CRP: referensvärde < 3 mg/L.

Tenta-fokus

Förväxla inte gränserna: vanlig P-CRP referensintervall < 10 mg/L (inflammation/infektion) mot hs-CRP < 3 mg/L (kardiovaskulär riskbedömning). Samma analyt, olika beslutsgränser beroende på frågeställning.

B-Erytrocyter, Sänkningsreaktion (B-SR)

Medicinsk bakgrund

• “Sänkan” har — till skillnad från i vissa andra länder — en lång tradition i svensk sjukvård, såväl hos patienter som hos sjukvårdspersonal.
• En “normal” sänka uppfattas av patienten ofta som bevis på frånvaro av allvarlig sjukdom, trots att detta inte behöver stämma med verkligheten.
• B-SR har fått utbredd användning som allmän sjukdomsmarkör för både akuta inflammatoriska sjukdomar och sjukdomar av mer kronisk karaktär.

Indikation

• Screeningtest hos patienter vars sjukdomar medför inflammatorisk reaktion.
• Följa aktivitetsförloppet i en tidigare känd sjukdom.
• Vissa av dessa tillstånd kan med fördel istället följas med CRP.

Tenta-fokus

B-SR är en mycket ospecifik sjukdomsmarkör — en normal sänkningsreaktion utesluter INTE allvarlig sjukdom.

Analysprincip (Westergren)

• Definition: SR är ett mått på erytrocyternas sedimentationshastighet i blod, och anges som det antal mm de översta blodkropparna av en blodpelare på 200 mm höjd sjunkit under en timme (klassiska bestämningsmetoden enligt Westergren).
• Sedimentationen sker i tre faser:
  • Fas 1: erytrocyternas tendens till myntrullebildning (rouleaux).
  • Fas 2: hastigheten för myntrullarnas sedimentation.
  • Fas 3: uppbromsningen av de aggregerade erytrocyterna mot rörets botten.
  • Avläsning sker alltid i tredje fasen.
• Efter 60 minuter sker avläsning automatiskt med en optisk sensor i analysinstrumentet.
• Provmaterial: sänka tas venöst, minst 2 mL blod i EDTA-rör.

Vad påverkar sedimentationshastigheten

• Aggregationen av erytrocyterna är en relativt långsam process som framför allt påverkas av plasmafaktorer, men även av erytrocyternas form.
• Ökar aggregationshastigheten och därmed B-SR: hög halt av mycket långa respektive mycket stora molekyler i plasma:
  • fibrinogen
  • immunglobuliner
  • dextran
• Minskad tendens till myntrullebildning (sänker SR):
  • erytrocyter som förlorat sin normala bikonkava form, t.ex. sfärocyter
  • membranförändringar som hos target-celler
  • hög albuminkoncentration

B-SR — bedömning och tolkning

• Vid olika sjukdomstillstånd förskjuts relationerna mellan de aggregationsbefrämjande faktorerna i plasma och antalet erytrocyter, samt i förekommande fall även erytrocytform.
• Akuta inflammationer: det är fibrinogenökningen som leder till att sänkan stiger. Denna fibrinogenökning är mätbar först på andra till femte sjukdomsdagen.
• Kroniska sjukdomar: flera faktorer samverkar till ökningen av B-SR:
  • fibrinogen
  • graden av anemi
  • halten av immunglobuliner (Ig) — både polyklonal och monoklonal Ig-ökning, särskilt IgM-ökning, ger förhöjd B-SR
• Immunglobulinkoncentrationerna påverkas av akuta och kroniska infektioner, maligniteter samt degenerativa sjukdomar.
• Albuminkoncentrationen har däremot visats minska sänkningsreaktionen.
• Normal sänka hos en patient med påtagliga tecken till akut inflammatorisk reaktion talar för ökad fibrinogenförbrukning (koagulation och/eller fibrinolys).

Faktorer som förskjuter B-SR

Faktor	Effekt på B-SR	Mekanism
Polycytemi	Falskt låg	Ökat antal erytrocyter
Grav Anemi	Falskt hög	Enbart sekundärt till anemin
Kvinnligt kön	Högre	Avspeglar könsskillnaden i fibrinogenhalten
Graviditet	Högre	Fibrinogenökning
P-piller	Högre	Fibrinogenökning
Steroidbehandling	Högre	Fibrinogenökning
Hög albuminhalt	Lägre	Minskad myntrullebildning
Sfärocyter, targetceller	Lägre	Förändrad erytrocytform → sämre rouleaux

Tenta-fokus

Tidsförloppet skiljer CRP och SR åt. CRP stiger snabbt och halveras på 1–2 dygn. Fibrinogenökningen som driver SR är mätbar först dag 2–5 i sjukdomsförloppet — därför är SR ett trögt mått både på uppgång och nedgång.

Felkällor vid B-SR

1. Blod och EDTA ska blandas omedelbart. Små koagel gör provet helt värdelöst. Det räcker med ett EDTA-rör vid samtidig beställning av B-Blodstatus och B-SR, men det ställer högre krav på fyllnadsgrad — röret bör vara helt fyllt (4 mL).
2. SR-röret måste stå absolut lodrätt — även en liten lutning ökar sedimentationshastigheten.
3. Rumstemperaturen påverkar sedimentationshastigheten (ökar vid högre temperatur, minskar vid lägre). Analysinstrumentet korrigerar temperaturen till standardvärdet 18,2 °C enligt Westergren.

CRP jämfört med B-SR

Egenskap	P-CRP	B-SR
Vad mäts	Koncentrationen av ett akutfasprotein (direkt mått)	Erytrocyternas sedimentationshastighet (indirekt mått på plasmaproteiner)
Provmaterial	Serum/plasma	Venöst blod, minst 2 mL i EDTA-rör
Referens	< 10 mg/L (hs-CRP < 3 mg/L)	Anges i mm/h, könsberoende
Stiger	Snabbt, före feber	Fibrinogendrivet — mätbart först dag 2–5
Faller	Halveringstid 1–2 dygn	Långsamt
Regleras av	IL-6 (samt IL-1, TNF)	Fibrinogen, Ig, anemigrad, erytrocytform
Påverkas av Ig	Nej	Ja — polyklonal och monoklonal Ig-ökning höjer SR
Bäst vid	Akut infektion/inflammation, behandlingsuppföljning, postoperativ komplikationsövervakning	Sjukdomar med immunglobulinförändringar: myelom, SLE, monoklonal gammopati, MGUS
Störs av	(Graviditet ger dubblerat värde)	Polycytemi (falskt lågt), anemi (falskt högt), lutande rör, koagel, temperatur

Klinisk pärla

CRP och SR är inte utbytbara. Vid misstanke om myelom, SLE eller annan gammopati ska SR beställas — CRP kan vara helt normalt medan SR är kraftigt förhöjd på grund av immunglobulinerna.

F-Hemoglobin — medicinsk bakgrund

• Kolorektalcancer är en av de vanligaste cancerformerna i Europa.
• I Sverige är den cancerspecifika 5-årsöverlevnaden ca 65 %, men uttalat stadieberoende:
  • Stadium I: drygt 95 %
  • Stadium IV: ca 20 %
• Normalt innehåller inte avföring mätbara mängder blod. Förekomst av hemoglobin i avföringen är ett tecken på gastrointestinal blödning, men säger inget om dess orsak.

Synligt vs ockult blod

• Stora blödningar från t.ex. magsäcken ger faeces ett typiskt tjärliknande utseende, s.k. melena (hemoglobin har omvandlats till hematin).
• Blödningar från t.ex. hemorrojder ses som röda, blodiga stråk utanpå faeces.
• Mindre blödningar kan ofta inte ses vare sig makroskopiskt eller mikroskopiskt — de påvisas endast genom specifika kemiska metoder. Detta kallas ockult blod.
• Metodkravet är en balansgång: metoden får inte vara för känslig (risk att normal faeces missbedöms som positiv) och inte för okänslig (risk att patologiska processer i mag-tarmkanalen försummas). Helt idealiska metoder finns inte.

Klinisk pärla

Stadieberoendet i överlevnad (95 % vs 20 %) är hela argumentet för screening: F-Hb hittar inte cancern i sig, det hittar den tidigare.

F-Hb — analysprincip (immunologisk metod, FOB-test)

• Den vanligast använda F-Hb-metoden baseras på en immunologisk mätprincip med antikroppar som detekterar ett proteinantigen i humant hemoglobin.
• Konsekvens 1 — inte användbar för övre GI-blödning: proteiner denatureras i den sura ventrikelmiljön, varför den immunologiska metoden inte kan användas för blödningar i ventrikeln eller från övre gastrointestinalkanalen.
• Konsekvens 2 — inga dietföreskrifter: eftersom antikropparna endast är riktade mot humant hemoglobin finns ingen risk för falskt positiva fynd från kosten (t.ex. kött, blodpudding).
• Konsekvens 3 — känsligare nedtill: eftersom proteiner kan brytas ned av matsmältningsenzymer är analysen mer känslig för blödningar från nedre mag-tarmkanalen än från övre.
• Indikation: misstanke om blödningar från tarmen, framför allt tjocktarmen. Påvisande av ökad mängd blod i faeces används i ökande utsträckning för populationsscreening för diagnostik av koloncancer.

Manuell teststicka (immunokromatografi)

• Enkla manuella teststickor detekterar proteinmolekylen i hemoglobin och är specifika för enbart humant hemoglobin.
• Teknik: immunokromatografiteknik med visuell avläsning av färgutslag på teststicka.
• Två olika monoklonala antikroppar riktade mot humant hemoglobin utnyttjas.
• Testplattans uppbyggnad:
  • Ett membran coatat med anti-humana hemoglobin-antikroppar på en testlinje (T).
  • Antimus-antikroppar på en kontrollinje (C).
  • I början av membranet finns guldkonjugerade anti-h-Hb-antikroppar.

Avläsning av manuellt test

Utfall i avläsningsfältet	Tolkning
Två blåa linjer (C + T)	Positiv
Endast kontrollinjen (den övre linjen)	Negativ
Ingen kontrollinje	Ogiltig / felaktig — testet ska göras om med ny teststicka

Utförande av manuellt test

1. Stick provstickans vassa del genom provburkens perforering. Tryck ner stickan tills stickans tvärgående “stopper” tar emot.
2. Vänd sakta upp och ner på provburken. Håll burken upp och ner i 2 sekunder och inte längre, på grund av risk för övervätning. Vänd sedan tillbaka burken och ställ ner den på arbetsbänken.
3. Avläs vid exakt 10 minuter.

F-Hb — patientföreskrifter, provhantering och felkällor

• Tre på varandra följande prov, tagna olika dagar, krävs för säker diagnostik.
• Patienter med mens, blödande hemorrojder eller blod i urinen bör ej testa sig under denna period.
• Inga dietföreskrifter behövs eftersom endast humant hemoglobin påvisas.
• Acetylsalicylsyrepreparat: aktsamhet vid intag av större mängder, då detta kan ge ökad blödningsbenägenhet i mag-/tarmslemhinnan.
• Blodförtunnande läkemedel ökar blödningsbenägenheten, vilket i sin tur kan medföra ökat blod i avföringen.
• Provtagning ska inte ske direkt i synligt blod i avföringen — risk för hookeffekt (antigen excess), vilket kan resultera i ett falskt negativt resultat.
• Vid provtagning doppas stickan med fördel på flera olika ställen i avföringen för att öka provets representativitet.

Förvaring och hållbarhet

• Enligt patientanvisning ska provet lämnas till laboratoriet inom 7 dagar — hemoglobin bryts ner i faeces i rumstemperatur, trots att provtagningstuberna innehåller en Hb-stabiliserande buffert.
• Provet bör optimalt förvaras maximalt 3 dagar i rumstemperatur; kylskåp rekommenderas vid längre tids förvaring.
• Vid mer än 7 dagars förvaring i rumstemperatur finns risk för falskt negativa prov.

Tenta-fokus

Sammanställ de falskt negativa F-Hb-orsakerna: (1) blödning i övre GI-kanalen (Hb denatureras/degraderas → antigena egenskaper förändras), (2) hookeffekt vid provtagning i synligt blod, (3) för lång förvaring i rumstemperatur (> 7 dagar), (4) intermittent blödande tumör.

F-Hb — medicinsk bedömning

• Påvisande av blod i faeces kan vara tecken på inflammatorisk tarmsjukdom eller tumör i mag-tarmkanalen — och då främst dess kolorektala del — vilket motiverar vidare utredning med t.ex. koloskopi.
• Tumörer kan blöda intermittent, varför ett negativt testresultat med snabbmetoden inte kan fria från tumörsjukdom i magtarmkanalen.
• Vid blödning i övre delen av mag-tarmkanalen kan kraftig degradering av hemoglobinet (genom matsmältningsenzymers proteinnedbrytning) medföra att hemoglobinets antigena egenskaper förändras → analysresultatet blir falskt negativt. Analysen är därmed mer känslig för blödningar från nedre mag-tarmkanalen.

Automatiserad metod för F-Hb

• Screening för tidig upptäckt av kolorektalcancer medför stora volymer analyser. Därför har de manuella metoderna ersatts av en automatiserad metod för de prov som analyseras på laboratoriet (ej patientnära).
• De patientnära testerna fasas inte ut, då behovet av akutsvar finns kvar i vissa situationer och på vissa mottagningar.
• Från och med 2025-05-21 utförs analysen med en ny automatiserad metod; till denna används rör av typen Sentinel med grön kork.
• Fortfarande gäller att tre på varandra följande prov, tagna olika dagar, krävs för säker diagnostik. Vid mens eller blödande hemorrojder ska man vänta med provet tills blödningen avstannat.

Mätprincip

• Latexagglutinationsimmunoturbidimetri — en immunkemisk metod.
• Latexreagenset innehåller latexpartiklar coatade med anti-human HbA0 kanin-IgG.
• Antikropparna reagerar med hemoglobinet i provet och latexpartiklarna bildar ett aggregat.
• Absorbansförändringen per tidsenhet i provet, orsakad av latexagglutinationen, är proportionell mot hemoglobinkoncentrationen i provet.

Prestanda och svarsrutin

• De automatiserade mätningarna har bättre kvalitet och mätprestanda än den patientnära metoden.
• Gräns för positivt resultat: 20 µg hemoglobin/g faeces.
• Mätningen anses ändå vara semikvantitativ, eftersom:
  • den stora variationen i hemoglobin i olika portioner av faeces
  • variationer i provtagningsvolym mellan provtagningar
  • → gör att repeterbarheten av kliniska hemoglobinkoncentrationer är låg, och metoden därför inte kan användas som kvantitativ i alla avseenden.
• Svarsrutin ut till kund:
  • Resultat över cutoff → besvaras positivt (= blod detekterat i faeces)
  • Resultat under cutoff → besvaras negativt (= inget blod detekterat i faeces)

Tenta-fokus

Skilj på de två F-Hb-metodernas mätprinciper: manuell teststicka = immunokromatografi (guldkonjugerade antikroppar, testlinje T + kontrollinje C, avläsning vid exakt 10 min) mot automatiserad metod = latexagglutinationsimmunoturbidimetri (anti-human HbA0 kanin-IgG, cutoff 20 µg Hb/g faeces). Båda är immunkemiska och specifika för humant Hb.