B-lymfocyt

Vad är det?

B-lymfocyter är den lymfocytpopulation som bär det humorala immunförsvaret. Vid immunsvar utvecklas de till plasmaceller som bildar antikroppar. De utgör en minoritet av lymfocyterna i perifert blod — T-lymfocyterna står för ca 75 %.

B-lymfocyten uppstår ur lymfoid progenitor i benmärgen via den hematopoetiska stamcellen och den lymfoida cellinjen.
Varje B-cell uttrycker en unik membranbunden immunglobulin-receptor; mötet med matchande antigen plus T-cellshjälp leder till klonal expansion.
Aktiveringssignalen förstärks av IL-2 från transformerade lymfocyter samt av IL-1 och IL-6 från monocyter/makrofager.
Efter transformation till plasmacell byter cellen morfologi helt: excentrisk kärna med “hjulekerkromatin”, djupt basofil cytoplasma och perinukleär Golgi-uppklarning.
Morfologi i utstryk: små, cytoplasmafattiga celler med liten rund mörk kärna, tät grovklumpig kromatin och endast en smal blå cytoplasmabräm — till skillnad från T-lymfocyten som är något större med rikligare ljusblå cytoplasma.

Morfologin kan inte skilja B- från T-lymfocyt i utstryk; det kräver fenotypning med flödescytometri och ytmarkörer som CD19, CD20, CD5 och CD23.
Malign klonal expansion av B-celler ger KLL, lymfom och — på plasmacellsnivå — myelom med M-komponent.
Monoklonalitet visas med lätta kedjor: normal polyklonal population har blandad kappa/lambda, en klon uttrycker bara den ena.
Vid utredning av hypogammaglobulinemi och immunbristsjukdom mäts immunglobuliner kvantitativt och B-cellsantal med flödescytometri.