Immunfenotypning
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier
Vad är det?
Immunfenotypning är den laboratoriemetod som bestämmer en cellpopulations immunfenotyp genom att märka ytmarkörer och intracellulära antigen med monoklonala antikroppar. Metoden har en central roll i findiagnostiken av leukemier och lymfom.
Mekanism
- Provmaterial (perifert blod, benmärgsaspirat eller lymfkörtelvävnad) inkuberas med en panel monoklonala antikroppar kopplade till olika fluorescerande färgämnen.
- I flödescytometern passerar cellerna en laserstråle en och en; spritt ljus ger information om storlek och granularitet, medan fluorescenssignalerna anger vilka markörer varje enskild cell bär.
- Flera markörer analyseras samtidigt på samma cell, vilket gör att avvikande kombinationer kan upptäckas även när cellerna morfologiskt ser normala ut.
- Alternativt utförs immunhistokemi på vävnadssnitt, där antikropparna visualiseras direkt i den bevarade vävnadsarkitekturen — särskilt värdefullt vid lymfomdiagnostik.
- Analysen är kvantitativ på encellsnivå, vilket möjliggör detektion av små avvikande kloner i en bakgrund av normala celler.
Klinisk relevans & Diagnostik
Immunfenotypning skiljer AML från ALL när blodutstryket visar odifferentierade blaster, och bekräftar KLL genom påvisande av CD5-positiva B-celler med CD19, CD23 och CD200. Metoden används också för att visa monoklonalitet — en klon uttrycker samma lätta kedja på alla celler, till skillnad från den polyklonala blandbild som ses vid reaktiva tillstånd. Detta är avgörande i differentialdiagnostiken mot reaktiv lymfocytos och mononukleos. Enligt WHO-klassifikationen vägs fyndet samman med morfologi, genetiska analyser och kliniska fynd.
Klinisk pärla
Immunfenotypning kräver levande celler i suspension — provet måste nå laboratoriet snabbt och får inte frysas. Vid misstänkt akut leukemi ringer man därför laboratoriet innan provet skickas.
Kopplingar
Relaterat: Immunfenotyp, Flödescytometri, Monoklonal antikropp, KLL, AML, ALL, Benmärgsbedömning