Monoklonal antikropp

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 05 Koagulation och Hemostas

Vad är det?

En antikropp producerad av en enda klon av plasmaceller och därför helt identisk i struktur och antigenspecificitet. Monoklonala antikroppar är grunden för moderna immunkemiska analyser, bland annat P-Fibrin D-Dimer. Se även Monoklonala antikroppar.

Mekanism

• Framställs klassiskt genom hybridomteknik: en antikroppsproducerande B-lymfocyt fusioneras med en odödlig myelomcell, varefter en klon med önskad specificitet selekteras.
• Eftersom alla molekyler är identiska binder de exakt samma epitop med samma affinitet, vilket ger hög analytisk specificitet och reproducerbara resultat mellan reagenssatser.
• I sandwich-format fångar en antikropp analyten och en andra, märkt antikropp detekterar den; signalen mäts med turbidimetri, nefelometri, latexagglutination eller enzym-/kemiluminiscensdetektion.
• För D-dimer utnyttjas att antikroppen riktas mot en neoepitop som endast finns på korsbundet fibrin, vilket gör analysen specifik för nedbrytning av stabiliserat koagel och inte för fibrinogenolys.

Klinisk relevans & Diagnostik

Fördelarna med P-Fibrin D-Dimer anges vara hög känslighet — monoklonal antikropp används — och att analysen kan göras i vanlig citratplasma, samma rör som P-PK och P-APT-tid. Den höga sensitiviteten är förutsättningen för analysens kliniska roll: värdet ligger i ett negativt svar, som utesluter DVT och lungemboli vid låg klinisk sannolikhet. Felkälla vid immunkemiska metoder är hook-effekt vid mycket höga analytkoncentrationer samt interferens från heterofila antikroppar.

Kopplingar

Relaterat: Monoklonala antikroppar, Antikroppar, D-dimer, Immunkemi, Nefelometri, Turbidimetri, Antigen