Antikropp

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1, MDBI

Vad är det?

• Immunglobulin (Ig) — glykoprotein som produceras av plasmaceller och binder antigen med hög specificitet.
• Grundstruktur: två identiska tunga kedjor och två identiska lätta kedjor i Y-form, sammanhållna av disulfidbryggor.
  • Fab-delen (fragment antigen binding) — de två armarna — innehåller de variabla domänerna och bestämmer specificiteten.
  • Fc-delen (fragment crystallisable) — stammen — bestämmer funktionen: vilken receptor antikroppen kan binda, om den aktiverar komplement, hur den transporteras och hur länge den lever.
• Specificiteten skapas av VDJ-rekombination i benmärgen, och finslipas därefter av somatisk hypermutation och affinitetsmognad i lymfknutans germinalcentra.
• Isotypbyte (klasswitch) ändrar Fc-delen men behåller Fab-delen: samma specificitet, ny funktion. Styrs av cytokiner från T-celler (IL-4 → IgE, TGF-β/APRIL → IgA, IFN-γ → IgG-subklasser).

Varför är det viktigt / Mekanism

Antikroppar gör i princip fyra saker, och alla utom den första kräver Fc-delen:

1. Neutralisation — täcker in toxin eller virus så det inte kan binda sin målreceptor. Enda funktionen som bara kräver Fab.
2. Opsonisering — Fc binder FcγR på fagocyter → uppäten.
3. Komplementaktivering — den klassiska vägen startar när C1q binder till Fc på antikroppar som sitter tätt på en yta.
4. ADCC — Fc binder FcγRIII (CD16) på NK-celler → målcellen dödas.

De fem klasserna, med de siffror man förväntas kunna:

Klass	Andel av serum-Ig	Form	Nyckelfunktion
IgG	~75–80 %	monomer (4 subklasser)	Dominerande sekundärsvar; enda som passerar placenta (via FcRn); opsonisering, komplement, ADCC; halveringstid ~3 veckor
IgA	~10–15 % i serum	dimer i sekret (med sekretorisk komponent)	Slemhinneförsvar; den klass som produceras i störst mängd totalt i kroppen; finns i tårar, saliv, tarm, bröstmjölk; aktiverar inte komplement klassiskt
IgM	~5–10 %	pentamer	Första svaret; starkast komplementaktivering (många Fc tätt ihop); låg affinitet men hög avidiet; stannar intravaskulärt
IgD	<1 %	monomer	Membranbunden på naiva B-celler; funktionen i serum är fortfarande oklar
IgE	<0,01 % (spårmängd)	monomer	Binder FcεRI på mastceller och basofiler → typ I-reaktion; parasitförsvar; nästan allt IgE sitter vävnadsbundet, inte i serum

• IgG-subklasserna skiljer sig funktionellt: IgG1 och IgG3 aktiverar komplement och FcγR bra (huvudsakliga vid proteinantigen), IgG2 riktas mot polysackaridantigen (därför är IgG2-brist förknippad med kapslade bakterier), IgG4 aktiverar inte komplement och kan byta halvor med andra IgG4 — den fungerar snarast blockerande, vilket är mekanismen bakom effekten av Allergen-immunterapi.
• FcRn (neonatal Fc-receptor) räddar IgG från nedbrytning i endosomen och återför det till cirkulationen — det är förklaringen till IgG:s ovanligt långa halveringstid på ~21 dygn och till att monoklonala IgG-läkemedel bara behöver ges var 2–8:e vecka. Den transporterar också IgG över placenta.
• Primärt vs sekundärt svar: primärt = latens 5–10 dagar, mest IgM, låg affinitet. Sekundärt = latens 1–3 dagar, mest IgG, hög affinitet, mycket större amplitud. Detta är hela grunden för vaccination med boosterdoser.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Serologisk tolkning: IgM-positiv = aktuell/nylig infektion, IgG-positiv = tidigare infektion eller immunitet. Konstateras stigande IgG-titer i parade prover talar det för aktuell infektion även utan IgM.
• Neonatal immunitet: maternellt IgG passerar placenta under sista trimestern och skyddar barnet i 3–6 månader; IgA kommer via bröstmjölk. Prematura barn får mindre IgG och är därför mer infektionskänsliga. Att finna IgM hos nyfödd talar för intrauterin infektion, eftersom IgM inte passerar placenta.
• Immunbrister: X-bunden agammaglobulinemi (Bruton, BTK-mutation, inga B-celler), Selektiv IgA-brist (vanligast av alla, ofta symtomfri men ger risk för anafylaktisk transfusionsreaktion och falskt negativ celiakiserologi), Hyper-IgM-syndrom (CD40L-defekt → inget klasswitch: högt IgM, lågt IgG/IgA), CVID.
• Rh-immunisering: anti-D är IgG och passerar därför placenta → hemolytisk sjukdom hos fostret. Profylax med anti-D-immunglobulin. Vid ABO-inkompatibilitet är antikropparna oftast IgM och passerar inte — därför blir den formen mildare.
• Monoklonala antikroppar som läkemedel: namnändelserna berättar konstruktionen — -omab (mus), -ximab (kimär), -zumab (humaniserad), -umab (helt human). Ju mer human, desto lägre risk för antikroppar mot läkemedlet.
• M-komponent: monoklonalt immunglobulin vid Myelom, MGUS eller Waldenströms makroglobulinemi (IgM). Påvisas med elektrofores och immunfixering; lätta kedjor mäts som fria kappa/lambda-kvot.

Klinisk pärla

Nästan varje egenskap hos en antikroppsklass går att härleda ur dess form. IgM är en pentamer → tio bindningsställen → hög aviditet trots låg affinitet, och tio Fc tätt ihop → suverän komplementaktivering, men den är för stor att lämna blodbanan. IgA är en dimer med sekretorisk komponent → proteasresistent → klarar tarmlumen. IgG är en liten monomer med FcRn-räddning → sprider sig i vävnad, passerar placenta och lever länge.

Tenta-fokus

Procentsatserna: IgG 75–80 %, IgA 10–15 %, IgM 5–10 %, IgD <1 %, IgE spårmängd. IgG = enda som passerar placenta. IgM = starkast komplementaktivering. IgA = mest producerad totalt. IgE = lägst serumkoncentration men mest dramatisk effekt. Hyper-IgM-syndrom = CD40L-defekt = klasswitchdefekt. Selektiv IgA-brist är vanligast och kan ge falskt negativ celiakiserologi.

Kopplingar

Relaterat: B-cell, Plasmacell, Komplementsystemet, VDJ-rekombination, Överkänslighetsreaktion, Vaccination, Monoklonala antikroppar, M-komponent, Immunbrist, Immunglobulin, Antigen, B-lymfocyt, IgG, Heterofila antikroppar, Autoimmun hemolytisk anemi, Coombs test