Autoimmun sjukdom

Vad är det?

Sjukdom där immunsystemet angriper kroppsegen vävnad genom autoantikroppar eller autoreaktiva T-celler. Inom endokrinologin är detta den vanligaste sjukdomsmekanismen och förklarar bland annat autoimmun tyreoidit, Graves sjukdom, Addisons sjukdom och Diabetes mellitus typ 1.

Toleransen mot egna antigen bryts, och antikroppar riktas mot vävnadsspecifika strukturer.
Angreppet kan vara destruktivt — som mot Tyreoideaperoxidas vid tyreoidit, med successiv körtelförstöring och Hypotyreos — eller stimulerande, som vid TSH-receptorantikroppar i Graves sjukdom.
Vid stimulerande antikroppar kringgås den normala negativa återkopplingen helt: körteln drivs oberoende av TSH, som därför blir supprimerat.
Autoimmun destruktion av binjurebarken ger Addisons sjukdom med bortfall av Kortisol, Aldosteron och Androgener.
Flera autoimmuna endokrinopatier kan förekomma hos samma patient (polyglandulära syndrom), vilket motiverar bred screening.

Tyreoideasjukdom är vanligare hos kvinnor än hos män — en könsfördelning den delar med de flesta andra autoimmuna sjukdomar.
TPO-ak finns hos 90 % av patienter med tyreoidit och är markör för autoimmun tyreoideasjukdom; analyseras vid kvarstående förhöjt TSH.
TRAK finns hos 95 % av patienter med Graves tyreotoxikos; analyseras vid sänkt TSH tillsammans med FT3.
Antikroppsanalyser är immunkemiska och kan ge både falskt positiva och falskt negativa svar — de tolkas alltid tillsammans med funktionsproverna.