ANA
Kurs: Basvetenskap 5
Vad är det?
- Antinukleära antikroppar — Autoantikroppar riktade mot antigen i cellkärnan (och i vissa fall cytoplasman).
- Screeningtest vid misstänkt systemisk Autoimmun sjukdom, framför allt Systemisk lupus erythematosus (SLE) och andra Reumatiska systemsjukdomar.
Princip och metod
- Indirekt immunfluorescens (IIF) på HEp-2-celler är referensmetoden: patientserum inkuberas med odlade humana epitelceller, bundna antikroppar detekteras med fluorescensmärkt anti-humant IgG.
- Svaret anges som titer (t.ex. 1:160, 1:320) och mönster.
- Alternativt används automatiserade ELISA- eller multiplexmetoder mot en definierad antigenpanel — snabbare men missar antigen som inte ingår i panelen.
- Positiv ANA följs upp med test för specifika antikroppar (anti-dsDNA, ENA-panel) — det är dessa som har diagnostiskt värde.
Fluorescensmönster och associationer
- Homogent — anti-dsDNA, anti-histon → SLE, Läkemedelsinducerad lupus.
- Fingranulärt/grovgranulärt — anti-SSA/Ro, anti-SSB/La, anti-Sm, anti-RNP → Sjögrens syndrom, SLE, Mixed connective tissue disease.
- Nukleolärt — anti-Scl-70 (topoisomeras I), anti-fibrillarin, anti-RNA-polymeras III → Systemisk skleros.
- Centromert — anti-centromer → Begränsad systemisk skleros / CREST-syndrom.
- Cytoplasmatiskt — anti-Jo-1 (tRNA-syntetas) → Antisyntetassyndrom vid Myosit; anti-mitokondriella → Primär biliär kolangit.
Specifika antikroppar och deras kliniska värde
- Anti-dsDNA: hög specificitet för SLE; titern följer sjukdomsaktiviteten, särskilt vid Lupusnefrit.
- Anti-Sm: låg sensitivitet men mycket hög specificitet för SLE.
- Anti-SSA/Ro och anti-SSB/La: Sjögrens syndrom, subakut kutan lupus. Anti-SSA passerar placenta → risk för Neonatal lupus och Kongenitalt AV-block hos fostret.
- Anti-histon: Läkemedelsinducerad lupus (Hydralazin, Prokainamid, Isoniazid, TNF-hämmare).
- Anti-Scl-70: diffus systemisk skleros med lungfibros; anti-centromer: begränsad form med Pulmonell hypertension.
- Anti-RNP i hög titer: Mixed connective tissue disease.
Tolkning och fallgropar
- ANA har hög sensitivitet men låg specificitet — den är utmärkt för att utesluta SLE (negativ ANA gör SLE mycket osannolikt), men usel för att bekräfta.
- ANA i låg titer (1:80–1:160) finns hos 10–30 % av friska, oftare hos kvinnor och med stigande ålder.
- Positiv ANA ses även vid Autoimmun hepatit, Hashimotos tyreoidit, Reumatoid artrit, Juvenil idiopatisk artrit (viktigt: kopplat till Uveit-risk), kroniska infektioner (Hepatit C, HIV, Endokardit), Malignitet och hos anhöriga till patienter med systemsjukdom.
- Beställ inte ANA som allmänt “trötthetsprov” — pretestsannolikheten avgör värdet av svaret. Ett falskt positivt svar leder till onödig oro och utredning.
- Upprepad ANA-mätning över tid är meningslös; det är anti-dsDNA och komplement (C3, C4) som följer aktivitet.
Klinisk pärla
ANA är ett rule-out-test. Vid stark klinisk misstanke om SLE och negativ ANA — leta annan diagnos. Vid positiv ANA utan kliniska fynd — beställ inte fler autoantikroppar, utan gå tillbaka till anamnes och status. Undantag att komma ihåg: anti-SSA-positiv gravid kvinna ska följas med fosterekokardiografi oavsett hur lindriga hennes egna symtom är.
Tenta-fokus
Kunna mönster-till-sjukdom-kopplingarna, särskilt centromert → CREST och nukleolärt/Scl-70 → diffus systemisk skleros. Kunna att anti-dsDNA och anti-Sm är SLE-specifika, att anti-histon = läkemedelsinducerad lupus, och att anti-SSA ger kongenitalt AV-block.
Kopplingar
- Systemisk lupus erythematosus — huvudindikationen för testet
- Anti-dsDNA — den SLE-specifika uppföljningsanalysen
- Sjögrens syndrom — associerad med anti-SSA/SSB
- Systemisk skleros — nukleolärt och centromert mönster
- Autoantikroppar — den övergripande begreppsfamiljen