Systemisk skleros
Kurs: Basvetenskap 5 Moment 2
Vad är det?
- Kronisk autoimmun bindvävssjukdom med tre komponenter: immunaktivering, mikrovaskulär skada och överdriven kollagen-inlagring (fibros) i hud och inre organ.
- Kallas även sklerodermi när enbart huden avses.
Varför är det viktigt / Mekanism
Förloppet börjar i endotelet: upprepad skada → vasospasm, intimaproliferation och obliteration av småkärl → vävnadshypoxi → TGF-β- och CTGF-driven aktivering av fibroblaster → myofibroblaster som producerar kollagen typ I och III utan normal nedreglering. Kärlbädden rarefieras men kompenserande angiogenes uteblir.
| Limiterad kutan | Diffus kutan | |
|---|---|---|
| Hudutbredning | Distalt om armbågar och knän + ansikte | Även proximalt om armbågar/knän och på bålen |
| Raynaud före hudsymtom | Många år | Kort tid (< 1 år) |
| Antikropp | Anti-centromer (ACA) | Anti-Scl-70 (topoisomeras I); anti-RNA-polymeras III |
| Fruktad organkomplikation | Pulmonell arteriell hypertension (PAH) | Interstitiell lungsjukdom och renal kris |
| Förlopp | Långsamt | Snabbt progredierande första åren |
| Tidigare namn | CREST | — |
CREST: Calcinos, Raynaud, Esofagusdysmotilitet, Sklerodaktyli, Telangiektasier.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Organmanifestationer:
| Organ | Manifestation |
|---|---|
| Hud | Ödematös → indurativ → atrofisk fas; sklerodaktyli, mikrostomi, maskansikte, digitala ulcerationer, kalcinos |
| Kärl | Raynauds fenomen hos > 90 %, digital nekros |
| Lunga | Interstitiell lungsjukdom (NSIP-mönster) — vanligaste dödsorsaken; PAH |
| Esofagus | Atrofi av glatt muskulatur i distala 2/3 → svår reflux, dysmotilitet, striktur, Barretts esofagus |
| Tarm | Hypomotilitet, bakteriell överväxt, malabsorption, pseudoobstruktion |
| Njure | Sklerodermal renal kris — akut malign hypertoni, snabbt stigande kreatinin, mikroangiopatisk hemolys |
| Hjärta | Myokardfibros, arytmier, perikardit |
- Diagnostik: ACR/EULAR-kriterier där hudförtjockning proximalt om MCP-lederna ensamt räcker. Nagelbandskapillaroskopi med megakapillärer och avaskulära områden är tidigt och mycket värdefullt. ANA positiv hos > 90 %; subspecificiteter styr prognosen. HRCT lunga, ekokardiografi och spirometri med DLCO vid diagnos och sedan årligen.
- Behandling: organspecifik.
- ACE-hämmare (kaptopril) vid renal kris — livräddande och obligat.
- Mykofenolatmofetil, Nintedanib eller Tocilizumab vid interstitiell lungsjukdom; Cyklofosfamid vid progress.
- PPI i hög dos mot reflux; prokinetika; roterande antibiotika mot överväxt.
- Kalciumantagonister, Iloprost, Bosentan för Raynaud och digitala sår.
- Autolog stamcellstransplantation vid snabbt progredierande svår diffus sjukdom.
Tenta-fokus
Ge aldrig högdos kortison vid systemisk skleros — doser över ca 15 mg prednisolon dagligen är den starkaste kända utlösaren av sklerodermal renal kris. Det är ett av få tillfällen där kortison vid en reumatisk sjukdom är direkt farligt.
Klinisk pärla
Anti-centromer → PAH. Anti-Scl-70 → lungfibros. Anti-RNA-polymeras III → renal kris (och malignitet). Antikroppsmönstret förutsäger vilket organ som kommer att drabbas och styr därmed uppföljningen.
Klinisk pärla
ACE-hämmare vid renal kris ska ges och behållas även om kreatinin stiger — det är den enda behandling som visats förändra prognosen, och sedan den infördes har renal kris gått från att vara den ledande dödsorsaken till att vara behandlingsbar.
Kopplingar
Relaterat: Basvetenskap 5 Moment 2, Raynauds fenomen, Autoimmunitet, Fibros, TGF-beta, Reumatoid faktor, Esofagus