Fluorescens

Kurs: MDBI

TypFysikaliskt-kemiskt fenomen (luminiscens)
MekanismÄmne absorberar ljus och sänder ut ljus med längre våglängd
NyckelfyndStokes-skift: emissionen har lägre energi än excitationen
TillämpningImmunfluorescens, FISH, flödescytometri

Vad är det?

  • Fluorescens är förmågan hos vissa molekyler (fluoroforer/fluorokromer) att absorbera ljus av en våglängd och nästan omedelbart sända ut ljus av en längre, mindre energirik våglängd.
  • Fenomenet upphör i princip direkt när excitationsljuset släcks — till skillnad från fosforescens, som efterlyser.
  • Fluorescens är den fysikaliska grunden för flera centrala diagnostiska metoder inom patologi och immunologi.

Mekanism

  • En foton absorberas och lyfter en elektron till ett högre energitillstånd (exciterat tillstånd).
  • En del av energin förloras som värme; när elektronen faller tillbaka sänds resten ut som en foton med LÄNGRE våglängd.
  • Skillnaden mellan excitations- och emissionsvåglängd kallas Stokes-skift och är det som gör att man med filter kan skilja svag emission från starkt excitationsljus.

Användning

Klinisk relevans

Tenta-fokus

Fluorescens = absorption av kort våglängd → emission av LÄNGRE våglängd (Stokes-skift). Det är principen bakom immunfluorescens, FISH och flödescytometri.

Klinisk pärla

Fluoroforer bleks — därför läses immunfluorescenspreparat av ganska snabbt och förvaras mörkt. Autofluorescens är den vanligaste källan till falsk “positiv” bakgrund.

Kopplingar