Immunfenotyp

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier

Vad är det?

Immunfenotyp är det mönster av ytmarkörer och intracellulära antigen som en cell uttrycker, och som identifierar dess linjetillhörighet och mognadsstadium. Vid leukemier och lymfom utgör immunfenotypen — tillsammans med morfologi, genetiska faktorer och kliniska fynd — en av de fyra grundpelarna i WHO-klassifikationen.

Mekanism

• Ytmarkörerna benämns enligt CD-nomenklaturen (cluster of differentiation) och uttrycks stadiespecifikt under normal hematopoes.
• En klonal cellpopulation ärver upphovscellens markörmönster, vilket gör att fenotypen kan spåras tillbaka till “cell of origin”.
• Neoplastiska celler uppvisar ofta aberrant uttryck: markörer som normalt hör till en annan cellinje, eller markörer i fel kombination för mognadsstadiet.
• Klassiskt exempel är KLL, där de neoplastiska B-lymfocyterna uttrycker CD19, CD23 och CD200 med svagt CD20/CD22, men dessutom CD5 — en markör som annars främst sitter på friska T-celler.
• Immunfenotypen bestäms i praktiken med flödescytometri eller immunhistokemi på perifert blod, benmärg eller lymfkörtelvävnad.

Klinisk relevans & Diagnostik

Immunfenotypen avgör om en blastpopulation är myeloid eller lymfoid, vilket är den första och terapeutiskt avgörande skiljelinjen mellan AML och ALL. Vid KLL krävs för diagnos ett lymfocytantal >5 × 10⁹/L med dominans av små, monoklonala B-celler med identiskt ytimmunoglobulin. Fenotypning fungerar också som backup när benmärgsbedömningen är morfologiskt svårtolkad, och används för att följa kvarvarande sjukdom efter behandling. Begränsningen är att fenotypen aldrig tolkas isolerat — cellmorfologi är enligt kompendiet alltid viktigt.

Kopplingar

Relaterat: Immunfenotypning, Flödescytometri, KLL, CD5, Morfologi, Leukemi, Lymfom, WHO