Lymfocyt

Vad är det?

Lymfocyter är de leukocyter som bär det specifika immunförsvaret. De delas i B-lymfocyter, T-lymfocyter och NK-celler, och är morfologiskt små celler med rund, tät kärna och smal cytoplasmabräm.

Utvecklingen sker via lymfoida cellinjen: lymfoid stamcell → lymfoid progenitor → lymfoblast → lymfocyt (B, T, NK).
B-lymfocyter mognar efter antigenkontakt vidare till plasmaceller som producerar immunglobulin; T-lymfocyter svarar för cellulär immunitet och reglering.
Lymfocyter cirkulerar mellan blod, lymfkörtlar och lymfsystemet — till skillnad från granulocyter återvänder de till blodbanan.
Vid kronisk inflammation ses ökning av monocyter och lymfocyter/plasmaceller, i motsats till akut inflammations neutrofildominans.
Glukokortikoider ger lätt och övergående lymfopeni genom redistribution av T-lymfocyter.

Antalet bedöms i differentialräkning av B-celler tillsammans med B-LPK.
Vid virusinfektioner ses ofta granulocytopeni med absolut eller relativ lymfocytos, framför allt hos barn.
Vid mononukleos domineras bilden av förändrade T-lymfocyter med stora, luckra kärnor och utflytande cytoplasma. Bilden är polymorf — det är just polymorfismen som talar emot ALL, trots synliga nukleoler.
För diagnosen KLL bör lymfocytantalet i perifera blodet vara >5 × 10⁹/L, motsvarande att 70–90 % av leukocyterna är små lymfocyter med dominans av en B-cellsklon. Karakteristiskt ses Gumprechts kärnskuggor.
Vid KLL uttrycker cellerna CD19, CD23 och CD200 samt avvikande CD5, normalt en T-cellsmarkör.