Gliadin

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi

Vad är det?

Gliadin är den alkohollösliga proteinfraktionen av gluten i vete (motsvarande fraktioner i råg och korn kallas secalin och hordein). Gliadinpeptider är den utlösande antigena komponenten vid celiaki, och antikroppar mot gliadin var den första serologiska markören för sjukdomen.

Mekanism

• Gliadin är rikt på prolin och glutamin och motstår därför fullständig nedbrytning av mag-tarmkanalens proteaser; större peptider når tunntarmens lamina propria.
• Vävnadstransglutaminas (tTG) deamiderar gliadinpeptiderna, vilket ökar deras negativa laddning och därmed bindningen till HLA-DQ2 eller DQ8 på antigenpresenterande celler (HLA).
• Detta driver ett T-cellsmedierat immunsvar med villusatrofi, krypthyperplasi och ökat antal intraepiteliala lymfocyter.
• Autoantikroppar av IgA- och IgG-klass bildas mot både gliadin och vävnadstransglutaminas.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Antikroppar mot transglutaminas har högre sensitivitet och betydligt högre specificitet för celiaki än antikroppar mot gliadin — därför är IgA-anti-tTG förstahandsanalys och konventionella gliadinantikroppar har utgått ur rutinen.
• Deamiderat gliadin-IgG (DGP) har dock kvar en plats: vid misstanke om celiaki hos barn under 2 år, där anti-tTG har något lägre känslighet och DGP-antikroppar kan uppträda tidigare.
• DGP har lägre sensitivitet och specificitet än anti-tTG och ger fler falskt positiva resultat, men kan användas för kontroll vid dietbehandling.
• Vid selektiv IgA-brist — 10 gånger vanligare hos celiakipatienter — används IgG-baserade tester som DGP-IgG eller IgG-anti-tTG.

Kopplingar

Relaterat: Gluten, Celiaki, Transglutaminasantikroppar, Dermatitis herpetiformis, IgA, HLA, Tunntarm