Granulocyt

Vad är det?

De kornförande vita blodkropparna: neutrofila, eosinofila och basofila granulocyter. De bildas i benmärgen via granulopoesen och utgör tillsammans huvuddelen av leukocyterna i perifert blod.

Utvecklingsgång i benmärgen: CFUc → myeloblast → promyelocyt → myelocyt → metamyelocyt → stav → segmenterad.
Tidsförlopp: proliferation ca 5 dygn, utmognad ca 6 dygn, upplagring i benmärgen ca 3 dygn. I blodet cirkulerar cellen bara ca 10 timmar innan den går ut i vävnaderna.
Blodet innehåller en cirkulerande granulocytpool (CGP) och en marginalpool (MGP) längs kärlväggen; normalt är de lika stora. Vid infektion mobiliseras i första hand marginalpoolen i mindre vener.
Benmärgens reservpool av mogna granulocyter är ca 20 gånger större än hela poolen i kärlbanan. Vid ytterligare behov töms mognads- och depåpoolen → vänsterförskjutning.
Cytokiner är tillväxtfaktorer av peptidnatur som styr blodbildningen; de fungerar som tillväxt- och överlevnadsfaktorer och förbättrar dessutom funktionen hos redan mogna granulocyter.
Normalt lämnar neutrofila granulocyter sällan kärlen utan undergår apoptos i blodbanan och elimineras av makrofager i mjälten eller levern.

Kvantifieras via B-LPK och differentialräkning. Ökning benämns granulocytos, minskning granulocytopeni.
Vid uttalad infektion ses omogna former i blodet — vänsterförskjutning — samt toxisk granulering, kvarvarande stora primärgranula bland sekundärgranula. Samma bild ses vid behandling med G-CSF och GM-CSF.
Vid sepsis ökar mitosaktiviteten i mitospoolen och ger grav vänsterförskjutning med myelocyter och promyelocyter — en leukemoid reaktion som måste skiljas från KML.
Granulocyterna är också källa till det haptokorrin som ger förhöjt S-Kobalamin vid KML.