Läkemedelspåverkan

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 02 Blodstatus och Hematologiska Analyser

Vad är det?

Läkemedelspåverkan betecknar att ett läkemedel förändrar ett laboratorievärde — antingen genom en verklig biologisk effekt på patienten eller genom analytisk interferens i metoden. Kontroll för läkemedelspåverkan är en uttalad indikation för både B-TPK och B-LPK.

Mekanism

• Biologisk (in vivo) effekt: läkemedlet påverkar cellproduktion, cellöverlevnad eller funktion.
  • Cytostatika och immunsupprimerande medel hämmar benmärgen → sjunkande leukocyter och trombocyter.
  • Kortikosteroider frisätter granulocyter från kärlväggen → stigande LPK utan infektion.
  • Heparin kan utlösa immunmedierad trombocytopeni.
  • ASA och andra aggregationshämmare slår ut trombocytfunktionen utan att sänka antalet.
• Analytisk (in vitro) effekt: substansen stör reaktionen eller absorbansmätningen direkt, exempelvis askorbinsyra i oxidativa metoder.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Kompendiet anger kontroll av läkemedelspåverkan som indikation för både trombocyt- och leukocyträkning; uppföljande blodstatus är standard vid många behandlingar.
• Vid oväntat avvikande värde ska läkemedelslistan alltid gås igenom innan vidare utredning startas.
• Isolerad neutropeni eller trombocytopeni hos i övrigt frisk patient är ofta läkemedelsutlöst.
• Effekten på trombocytfunktionen syns inte i TPK — funktion och antal måste sambedömas.
• Vid misstänkt in vitro-störning: kontrollera med annan metod eller efter utsättning.

Kopplingar

Relaterat: Trombocytpartikelkoncentration, Leukocytpartikelkoncentration, Cytostatika, Kortikosteroider, Heparin, Neutropeni, Trombocytopeni, Preanalytiska felkällor