Leukocytos

Vad är det?

Leukocytos är ett förhöjt antal leukocyter i perifert blod, mätt som B-LPK. Den kan vara reaktiv (fysiologisk eller inflammatorisk) eller neoplastisk vid leukemi och myeloproliferativa sjukdomar.

Reaktiv leukocytos uppstår genom mobilisering av celler från marginalpoolen längs kärlväggen och från benmärgens mognads- och depåpool. Mediatorerna är Interleukin-1, TNF och Interleukin-8 från makrofager.
Vid ihållande behov ökar även mitosaktiviteten i mitospoolen, vilket ger vänsterförskjutning med omogna granulocyter.
Skenbar leukocytos ses vid glukokortikoidbehandling: adhesionsmolekylerna på endotelet nedregleras, granulocyterna slutar lämna blodbanan och ansamlas där — det verkliga leukocytantalet ökar inte.
Neoplastisk leukocytos vid KML beror på att stamcellspopulationen i benmärgen är kraftigt ökad, samtidigt som granulocyterna troligen cirkulerar avsevärt längre tid än normalt i blodbanan.

Icke sjukdomsbetingade orsaker att beakta innan patologi antas: stress, kraftig ansträngning, måltid och läkemedelspåverkan.
Vid bakteriell infektion ses neutrofili med vänsterförskjutning och ofta toxisk granulering; vid virusinfektion ses lika ofta granulocytopeni med lymfocytos.
Vid sepsis kan bilden bli en leukemoid reaktion, oftast med leukocyter <50 × 10⁹/L.
Uttalad leukocytos >50 × 10⁹/L med basofili och myelocyttopp talar starkt för KML och ska föranleda cytogenetisk undersökning av ABL.
Isolerad lymfocytos hos äldre med kärnskuggor talar i stället för KLL.