Mitos

Kurs: Basvetenskap 2, MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier

Vad är det?

Mitos är den fas i Cellcykeln (M-fasen) där cellkärnan och dess duplicerade kromosomer delas upp i två identiska dotterceller, följt av cytokines.

Detaljer

• Profas – kromosomer kondenseras, kärnmembranet börjar brytas ned.
• Prometafas – kärnmembranet upplöses helt, mikrotubuli fäster vid kinetokorer (vid centromeren).
• Metafas – kromosomer linjeras i ekvatorialplanet, kontroll av fästning mellan centromer och mikrotubuli i kärnspolen (spindelkontrollpunkten).
• Anafas – systerkromatiderna separeras och dras mot cellens poler.
• Telofas – nytt cellmembran bildas runt de två nya polerna, kromosomerna dekondenseras.
• Cytokines – två nya cellkärnor bildas i dottercellerna, fullständig separation, kärnstrukturen återställs i båda cellerna.
• Kärnspolen – mikrotubulistruktur (av tubulinproteiner, del av cytoskelettet) som separerar kromosomer under mitos; kan snabbt byggas upp och brytas ned.
• Kinetokoren – proteinstruktur vid centromeren där mikrotubuli fäster, uppbyggd i två lager: inre kinetokor (fäst vid centromer-DNA via CENP-proteiner) och yttre kinetokor (binder mikrotubuli).

Klinisk kemi

• Mitosaktiviteten i benmärgen bedöms inte som ett eget analyssvar, men speglas indirekt i benmärgsmikroskopi och blodstatus, och tolkningen av den är central i hematologisk laboratoriediagnostik.
• Vid megaloblastanemi (B12-/folatbrist) ses i benmärgen ett ökat antal mitoser i erytropoesen tillsammans med mognadsasynkroni — cellerna delar sig, men den defekta DNA-syntesen gör mognaden ineffektiv, vilket ger ineffektiv erytropoes trots hög cellhalt.
• Vid infektion/inflammation, t.ex. sepsis, ökar mitosaktiviteten i benmärgens granulopoetiska mitospool, vilket visar sig som vänsterförskjutning och toxisk granulering i perifert blod.
• Samma fynd (vänsterförskjutning, toxisk granulering) kan ses efter administration av hematopoetiska tillväxtfaktorer (G-CSF/GM-CSF) — en preanalytisk/kliniskt viktig differentialdiagnos till infektion.
• Leukemier uppstår genom en genetisk förändring i en enda cell som via upprepad mitos ger upphov till en klon av maligna celler — vid KML bär t.ex. alla mitoserande granulocytiska, erytropoetiska och trombopoetiska celler Philadelphiakromosomen (bcr-abl).
• Diagnostiskt speglas hög mitotisk/proliferativ aktivitet i benmärgen av andelen blaster vid mikroskopi — ≥20 % blaster av kärnförande celler krävs för diagnosen AML.

Tenta-fokus

Megaloblastanemins paradox: fler mitoser i erytropoesen men ändå ineffektiv erytropoes, eftersom den bristfälliga DNA-syntesen stör mognaden snarare än celldelningen i sig — cellerna dör i benmärgen (benmärgshemolys) innan de når perifert blod.

Kopplingar

Relaterat: Modul 1 - Genetik och cellbiologins grunder, Cellcykeln, Kromosomer, Megaloblastanemi, Benmärg, Leukemi, Klon