Granulocytos

Vad är det?

Ökat antal granulocyter i perifert blod. Eftersom neutrofila granulocyter dominerar används begreppet i praktiken synonymt med neutrofili, och det utgör den vanligaste orsaken till leukocytos.

Ökad mobilisering: vid infektion frisätts först marginalpoolens celler, därefter benmärgens mognads- och depåpool. Reservpoolen i benmärgen är ca 20 gånger större än hela kärlbanans pool.
Ökad produktion: vid sepsis stiger mitosaktiviteten i mitospoolen, vilket ger grav vänsterförskjutning med myelocyter och promyelocyter — leukemoid reaktion.
Minskat utträde: glukokortikoider nedreglerar endotelcellernas adhesionsmolekyler, vilket ger en skenbar ökning utan att det verkliga leukocytantalet stigit.
Klonal proliferation: vid KML beror ökningen på en kraftigt ökad stamcellspopulation i benmärgen, samtidigt som granulocyterna cirkulerar avsevärt längre än normalt.
Även virusinfektioner kan ge granulocytos, men lika ofta granulocytopeni med lymfocytos.

Bedöms med B-LPK och differentialräkning; fynd av vänsterförskjutning och toxisk granulering stärker misstanken om verklig infektion.
Differentialdiagnostiken leukemoid reaktion mot KML är central: leukemoid reaktion ger ofta LPK <50 × 10⁹/L, inga ökade basofila granulocyter och ingen myelocyttopp. KML ger ofta >50 × 10⁹/L, ökade basofila och tydlig myelocyttopp.
Vid infektionsbild ses ofta även lätt trombocytos och så småningom sekundär anemi.
Tillväxtfaktorer som G-CSF och GM-CSF ger samma bild iatrogent.