Radioterapi
Kurs: MDBI
| Typ | Onkologisk behandling med joniserande strålning |
| Nyckelfynd | DNA-skada → celldöd; kurativ eller palliativ |
| Former | Extern strålbehandling, brachyterapi, Radiojod |
Vad är det?
- Radioterapi (strålbehandling) använder joniserande strålning för att skada tumörcellers DNA och därmed döda dem.
- En av onkologins tre grundpelare tillsammans med kirurgi och systembehandling.
Princip och verkningsmekanism
- Strålning ger direkt och indirekt DNA-skada (via Fria radikaler) → framför allt celldöd vid Mitos.
- Fraktionering (dela upp dosen) utnyttjar att normalvävnad reparerar DNA bättre än tumörvävnad.
- Snabbt prolifererande celler är generellt mer strålkänsliga.
Indikation och användning
- Kurativ, adjuvant, neoadjuvant eller palliativ.
- Former: extern strålbehandling (EBRT), brachyterapi (inre strålkälla) och radionuklidterapi, t.ex. radioaktivt jod (I-131) vid Sköldkörtelcancer.
- Kombineras ofta med cytostatika (kemoradioterapi) eller kirurgi — t.ex. vid knapp Resektionsmarginal.
Biverkningar och fallgropar
- Akuta: mukosit, hudreaktion, trötthet. Sena: fibros, strikturer och risk för sekundär malignitet.
Tenta-fokus
Strålning dödar celler genom DNA-skada; fraktionering bygger på att normalvävnad reparerar bättre än tumör. Radiojod är exempel på riktad radionuklidterapi vid Sköldkörtelcancer.
Klinisk pärla
“Radio-” i onkologi betyder både diagnostik (Radiologi) och terapi (radioterapi) — håll isär. Radiojod (I-131) används både diagnostiskt och terapeutiskt vid tyreoideasjukdom.
Kopplingar
- Extern strålbehandling — vanligaste formen
- Radiojod — radionuklidterapi
- Neoadjuvant behandling — strålning före kirurgi
- Kurativ behandling — botande syfte
- Sköldkörtelcancer — behandlas ofta med radiojod
- Radiologi — den diagnostiska “radio”-disciplinen